Hat hatare hatast
Lyssnar på Ella och läser de senaste av de hundratals metamejl, om hatmejlen jag skrivit om, som dimpt ner i min virtuella brevlåda.
Självklart skulle det bli så här, att allt hat skulle måttas och mätas och jämföras med andras.
Vissa män – och kvinnor – blev arga för att det inte skrevs om att även män får hemska hot.
Andra, som Paulina Neuding i Svenska Dagbladet i går, tar upp att hat även kan komma från vänster.
Absolut, hat kan komma mot alla och från alla håll.
Men att för den sakens skull vända sig mot en särskild diskussion om mäns näthat mot kvinnor är att säga att det inte har någon speciell struktur. Det är som att hävda att anorexi i västvärlden alltid borde nämnas när svält på Afrikas horn tas upp.
Även om fenomenen tar sig liknande fysiska uttryck, och absolut kan upplevas lika hemskt för enskilda individer, förekommer de inte i samma utsträckning och inte på samma grunder.
Att min korta intervju med en man bakom alla dessa mejl gjordes så stor i tidningen och på sajten i går provocerade vissa.
Den där egenföretagaren inom byggbranschen från Göteborg jag pratade med var långt ifrån den som skrivit värst till mig.
Jag lyckades inte hitta någon av dem som så ofta vill att jag ska "gruppvåldtas av kulturberikare som jag ju älskar så mycket". Inte heller någon som bett mig hänga mig/dö/dränka mig, han som lade upp min adress på twitter med uppmaningen till meningsfränder att de borde "göra reportage hos mig", den på Flashback som hävdar att jag slår min man och inte heller någon av alla de män som kör standarden "du har fått för lite kuk".
49-åringen Porscheintresserade mannen från Säffle som kallade mig en annan modern klassiker "äckliga jävla kommunisthora" pratade jag med, men han bad mig återkomma om en timme eftersom han "stod lite dåligt till", varefter mobilen stängdes av.
Ändå tycker jag att det finns ett intresse i att prata med Göteborgaren som bland annat skrev "Du har nog aldrig varit naken med en man" – just därför att han tillhör en stor grupp som man som kvinnlig journalist är så van med att man inte ens rycker på axlarna åt.
Det var i samband med att Åsa Linderborg satte igång debatten om näthatet, och Uppdrag granskning som följde upp med fler som vittnade om hatet, som det även vällde upp inom mig. Den här mängden mejl, och ibland brev, från män.
Det borde finnas ett allmänt intresse att se vilka de är och låta dem komma till tals utanför den skyddade monolog de skickar ifrån sig.
Att min artikel framhävdes betyder varken att jag eller någon annan anser att det den mannen skrev till mig skulle vara tyngre eller värre än det hat någon annan får ta emot. Tvärtom, som sagt. Jag brydde mig inte om det han skrev – eftersom jag är så van. Han är en slumpmässigt utvald ur mängden. Men att han är en i mängden gör honom värd att bry sig om som fenomen.
Jag tror inte Jan Guillou själv tror att anledningen att Göteborgaren skrev som han gjorde är på grund av "för lite fitta". Guillous retorik för att visa på absurditeten i hatarnas förtogs dock av att han lade in åsikter om de kvinnliga kolumnisternas anleten. Onödig ologisk grop att gräva åt sig själv.
Men, så som Guillou sedan snuddar vid, det som bland andra Scum-skådespelerskan Andrea Edwards och skribenten Isobel Hadley-Kamptz tar upp, handlar det snarare om könsmaktstrukturer och klass.
Den patriarkala grundtonen i världen sjunger av hävd ut en sång som lovar makt åt män. När män som fått det löftet inte får det infriat tar de missriktat ut sin frustration mot det som enligt löftet borde vara det andra könet, men som sitter på maktpositioner högre än de själva.
Fall som motsäger denna tanke är ju förvisso män jag sett flera exempel på som är av hög samhällelig rang men aktiva näthatare, trots att de riktar hatet nedåt. Men de är undantag bland alla jag känner till.
Och absolut hatas män och manliga skribenter också. Säkerhetsföretaget på Aftonbladet ska ha kommit fram till att tre av de fyra mest hatade på tidningen är män. Men dessa fyra personer är de fyra som har bland de högsta positionerna på tidningen med störst exponering utåt. Det är inte märkligt att just dessa får ta emot störst mängd hat – och även det grövsta.
Men det jag vet är att när jag, som så ofta händer, skriver en artikel tillsammans med en manlig kollega, och alltså får klickbar byline direkt till min mejl jämte min manlige kollega under vår gemensamma text, så har det hittills i hundra procent av fallen jag kontrollerat varit jag som fått ta emot hatet.
Bland oss reportrar som är på samma hierarkiska nivå är hatet riktat mot ett kön – mitt.
Förresten fick jag vatten på kvarn om obehaget inför min egen byline som varit så gigantisk i Aftonbladet i går. En mejlare undrade angående artikeln: "Vem har rättigheterna till bilden på er sajt? Jag skulle vilja använda den som omslag till min bok".
Jag: "Jag antar att det inte är min Jehovas vittnen reklampelare-byline som ser ut att vilja sväva ut från tidningen och sajten du menar – utan genrebilden på näthataren. Det är bara att vända sig till bildredaktören om den!".
Han svarade kort: "Precis. Det var näthataren jag menade".
Har i övrigt fått några vanliga våldtäktsmejl efter i går, blandade med sådana som tycker att jag borde "sluta tycka så synd om mig själv" (vilket jag alltså inte gör. Är väl medveten om att jag är extremt förskonad jämfört med vissa andra kollegor!).
Men det har även kommit ovanligt många snälla mejl. Bland annat från en Slobodan som korthugget hälsar: "Nästa gång du får såna där hatmejl, skicka dem till mig så tar jag hand om dem".
Tack på förhand, Slobodan!
Kommentarer
Postat av: Capri
Men precis när jag tänkte att det vore kul att börja vända på steken så ser jag att Slobodan tänker likadant. Hemsk tanke men skön på samma gång. Lisa du rockar så hårt här, jag ska fn nätälska dig varje dag från och med nu i din mejlbox. Vänta bara, the love is coming!
Postat av: Katten
Hej,
Återkommande är bilden av dessa män som frustrerade maktlösa och ledsna och korkade. Jag skulle snarare vilja förenkla det ytterligare och säga att det snarare handlar om genuint kvinnoförtryck - en organiserad disciplineringsåtgärd. Läs gärna våra tankar på http://kattsystrar.blogspot.se/2013/02/nathatet-en-organiserad.html
Postat av: Bea
Hej under min 6 åriga bloggkarriär har jag råkat ut för ett riktigt hattroll. Men jag är inte känd för nåt som du. Om jag får nån hatkommentar så tar jag bort dom rätt snabbt.
Postat av: Anna
I löööv Slobodan!
Trackback