Måste läsas
Sitter med en liten sovande öroninflammation bredvid mig i soffan, och skrattar högt för mig själv.
Ring inte soc!
Det är Zandras fel.
Om du gud förbjude inte läst denna underbara åländskas blogg så voilà.
Ring inte soc!
Det är Zandras fel.
Om du gud förbjude inte läst denna underbara åländskas blogg så voilà.
Glo fördomsfritt
Ledig i dag, Johan med. Vi åkte in till Eriksdalsbadet med Emil som redan på morgonen började älta sin ångest över att han skulle behöva tvätta håret efter badet.
Emil följde med mig in på damernas och i duschen innan badet fick han dispens från mig och slapp hårtvätt.
Men vi duschade, och bredvid oss stod den mest muskulösa och långa kvinna jag sett.
Anabola hann jag tänka.
Hon var vacker, mörk hy, stora, mjuka läppar och den bredaste torso jag sett under någons bröst där inne på damernas.
Hennes ben var starka och musklerna definierade på ett sätt som kräver minimalt med underhudsfett.
Könet var definitivt kvinnligt, men när jag fick en skymt av händerna, då de slutat schamponera och glidit fram ur de långa, svarta, böljande lockarna, så var det ingen tvekan.
Hon har varit en han.
Vid det här laget insåg jag hur länge jag måste ha tittat, medicinskt granskande, på henne. Hon mötte min blick och jag log mot henne och tänkte att vad skönt i den här situationen för oss båda att jag just råkar vara en sådan som inte tycker att det här är något märkligt. Så att jag kan le naturligt, från hjärtat.
Men att jag tänkte så säger ju i sig allt.
Knivigt, sånt här.
Hoppas jag kan vara coolare, på riktigt, nästa gång.
Emil följde med mig in på damernas och i duschen innan badet fick han dispens från mig och slapp hårtvätt.
Men vi duschade, och bredvid oss stod den mest muskulösa och långa kvinna jag sett.
Anabola hann jag tänka.
Hon var vacker, mörk hy, stora, mjuka läppar och den bredaste torso jag sett under någons bröst där inne på damernas.
Hennes ben var starka och musklerna definierade på ett sätt som kräver minimalt med underhudsfett.
Könet var definitivt kvinnligt, men när jag fick en skymt av händerna, då de slutat schamponera och glidit fram ur de långa, svarta, böljande lockarna, så var det ingen tvekan.
Hon har varit en han.
Vid det här laget insåg jag hur länge jag måste ha tittat, medicinskt granskande, på henne. Hon mötte min blick och jag log mot henne och tänkte att vad skönt i den här situationen för oss båda att jag just råkar vara en sådan som inte tycker att det här är något märkligt. Så att jag kan le naturligt, från hjärtat.
Men att jag tänkte så säger ju i sig allt.
Knivigt, sånt här.
Hoppas jag kan vara coolare, på riktigt, nästa gång.
Inget att säga
eller allt egentligen, men det blir för långrandigt, så jag håller mig till inget och ser vart tangenttryckningarna leder.
Har suttit och läst runt bland mina fina vänners texter och det är så mycket bra så det behövs inte tilläggas mer.
Men jag kan ju summera min dag kronologiskt.
07.45 väcks av en mjuk liten arm som läggs runt min hals och pussar på pannan som övergår i allt hårdare lite dansk-skalleaktiga påtryckningar om att jag med ens bör stiga upp. Lyder, och belönas av slumpgeneratorn som dagen till ära ställts in på glatt humör, egenhändigt påklädda kläder och framdukad frukost.
Lämnar honom sedan över i Lodjurets ömsinta vård, och fröken Marianne ler när vi diskuterar min rosa cykelhjälm. Jag har ju kommit på varför den såldes på rea, och varför det inte är så kul att den är glänsande rund och rosa. Man blir ett pustande ollon där man trampar fram i uppförsbackarna.
12.20 äter lunch med Elisabeth och Bisse i Elisabeths nya lägenhet på Pipersgatan. Den är surrealistiskt vacker, högt högt i tak, vit kakelugn och balkong ut mot en oasinnergård. Dessutom små mystiska luckor som man upptäcker när blicken glider över prången, som man hoppas ska innehålla en gammal 1800-talsdocka med Maria Gripe-meddelanden från en svunnen tid.
Diskuterade diskrepans i tankemönster inom par, vilket ju alltid ställer till traumatiska problem.
Bettan påminde mig om den där för mitt dåvarande förhållande väldigt representativa gången då jag och han satt nere vid Trödjefjärden en sensommarkväll.
Vi satt sida vid sida på en klippa och blickade båda ut över vattnet mot det yttre kustbandet och horisonten.
Jag hade en underbar känsla som uppfyllde hela min kropp, av att vi i stunden var ett. Våra hjärnor var oskiljbara. I det här nuet kunde vi inte tänka annat än precis samma sak. Ingenting annat än vackerhet och enhet och kärlek lika svulstig som den här tavlan vi satt i.
Men jag ville bara dubbelkolla, mest retoriskt:
– Vad tänker du på?
– Du ser de där öarna som ligger uppraddade på linje längst ut där? sa han.
– Ja?
– Jag tänker att mina ögon liksom håller i och styr bombplan med napalmbomber som släpps över öarna. Pjhiousch. Pjiousch. Pijousch. Och alla blir som eldhav, en efter en. Pjhiousch. Pjiousch. Pijousch.
13.30 börjar kvällspasset på redaktionen och börjar med att ringa Socialstyrelsen om ett fruktansvärt fall där en tvåmånaders pojke dött, trots att föräldrarna kommit in med honom till akuten sex gånger. Han blev hela tiden hemskickad. Sedan slutade han bara andas. Läkarna klandrades inte och pappan var ung. Han ville till slut att vi inte skulle skriva om det.
– Vi måste bara få sörja i fred nu.
Dolken vrids. Att man kan leva vidare.
Sedan hoppade jag till ett par systrar som tvistar om ett miljonarv och sedan Gunde som fortfarande är mystiskt sjuk. Det är det mest läsarengagerande den senaste veckan. Jag har fått tvåhundra mejl som strömmar in med olika diagnoser. Han har panikångest, hjärtsvikt, twar, problem med d-vitaminreceptorer, elallergi, mögelskadat hus, utbrändhet, olika syndrom för att dra toppen av isberget.
Säkert är att han är fantastisk som person. Det är han.
23.00 Har fått roliga internmeddelanden av min käre kollega Arne och läst runt om massa saker och längtar efter vänner och nu längtar jag hem.
Ska cykla genom svarta stan med mina, av mystiska Cykelkällans invånare-som-varje-gång-man-går-in-äter-vita-bönor-direkt-ur-kastrullen bland växlar, slangar, däck och kedjor, nyligen påsatta dubbdäck och musik i öronen. Tror jag tar smala grusvägen över Gärdesfälten mellan Dalen och Kärrtorp så det blir nån sport.