jamesochkarin

Igår tog jag och Elin hyndan till Victoriasjön i gropen och badade. Märkte att när jag kom till Trödje får jag samma känsla som när jag lyssnar på musik som är äldre än något år. Det kanske är melankoli. Något jag förknippar med något som inte längre finns kvar.
Men Victoriasjön fanns ju inte när jag var liten, då hade grävskoporna i grusgropen inte grävt ända ner till grundvattnet än, så själva sjön var bara ny och härlig. Och överallt var små fjuniga tonårspojkar som hade väldigt intressanta diskussioner på gång allihop. Vi simmade hit och dit för att komma i närheten av olika små grupperingar på klippavsatserna, och var som flugor på väggen, för ingen tycktes fatta att ljudet liksom studsar i grusgropar.
Eller så är vi för gamla för att ens finnas till i deras värld och skulle lika gärna kunna varit flugor. Gud, vad hemskt.
Sen åkte vi i alla fall in och drack öl med Anna. Hon visade kort  på sina fina målningar som hänger i Sandviken nu, jag vill ha allihop och blir alltid lite avundsjuk på att hon är så kreativ. Jag vill också vara sådär härligt skapande, men det är bara att inse att jag främst är en konsument.

Drog med William på Silent hill som jag skulle recensera, han fick bidra lite som dataspelsconnaisseur. Sist nån fick bidra med nåt var det Matti, som bara fick skämmas, stackarn, men han erkänner det inte. Bästa brodern man kan ha.

Elin har dragit till Island för att volontärarbeta som trädplanterare.
Jag undrade om det verkligen va nån idé att plantera träd just där, är det inte bättre i Sahara? Islänningarna brukar ju dessutom skryta om månlandskapet som är så kargt och passar till det isländska lynnet och sånt därnt. Där kommer Elin och ska hjälpa. I och för sig, jag tycker man ska ta ifrån dom den där trädlösa översittarattityden. Jag vill också att barrskogsbältet ska spridas.
Men måste just Elin vara den som axlar uppgiften? Hon är för god för sitt eget bästa.
Men jo, idag åkte hon.