Friday night at Stångåvägen

Jag, rödvin och Anders Börje som sjunger, utan krumbukter. Jag älskar Anders Börje.

Det finns ej så röda rosor
Som jag ville ge till dig
För saliga stilla stunder
Som en gång du skänkte mig

Det finns ej så sköna toner
Att tolka den melodi
Som sjunger uti mitt hjärta
Om sagan som nu är förbi

Glömmer du
Så ska jag alltid minnas
Aldrig har
Jag någon haft så kär

Melodin
Ska alltid hos mig finnas
Fastän sången
Redan slutad är

Käraste
Kan hända drömmen
vi tillsammans fann
Var för vacker
för att vara sann

Glömmer du
Så ska jag alltid minnas
Ty du lärde
Mig vad kärlek är
2011-05-06 @ 22:43:16 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vardagsexistensialism

När Emil ska sova och lampan är släckt vill han alltid höra en improviserad saga, som han själv lägger upp ploten för. Ofta vill han att den ska börja "Det var en gång när jag var liten...." och sen kan han dirigera fortsättningen, som exempelvis kan lyda "och jag inte ville tvätta håret".
I kväll tänkte jag köra en lite ny variant när han bad om när jag var liten.

- Det var en gång när mormor var liten...
Emil: Var var du då?
Jag: Jag fanns inte.
Emil: Men var var du?
Jag: Ingenstans. Jag fanns inte. Innan man kommer in i mammans mage så finns man inte.
Emil: Var du i molnen?
Jag: Nej, inte där heller. Jag var ingenstans alls.
Emil: Var du död?
Jag: Ja. Det är precis samma sak som när man är död. Man finns inte. Det är konstigt.
Emil: Var jag död innan din mage?
Jag: Nej, man säger inte att man är död då. Man måste ha levat för att dö. Men det är samma sak. Du fanns inte.
Emil: Men var var jag (frustrerad)?
Jag: Du var ingenstans.
Emil: Var jag i det döda?
Jag: Nej. Det finns inget sådant ställe. Du bara fanns ingenstans. Det är jättekonstigt.
Emil: Men då längtade Nike efter mig. (Nike=jämngammal tjej på dagis)
Jag: Ja. Det gjorde hon nog. Godnatt gubben.
Emil: Ja, det gjorde hon. Godnatt.
2011-05-05 @ 23:25:13 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()