Utrensning
är det som pågår på Byälvsvägen 34 för tillfället.
Tricket med prylutrensning är att skaka av sig alla former av nostalgi. Stålsätta sig för att slakta gamla kalendrar från gymnasiet, egenhändigt prydda med Carl Bildt-bilder utanpå och där man inuti noterat provdatum, vilka svartvita polska filmer man sett på 7:an, vilka man fikat med på Café Spegeln, vilka man hånglat med och vilka konserter på Kungen i Sandviken man besökt. Indianmönstrade storskjortor som skulle hänga under en gigantisk pufflugg och över tights och USA-sockor tidigt 90-tal. Eller den oanvända köksattiraljen som ska kunna kärna ur stocken ur en hel färsk ananas utan att den behöver skalas.
Sist jag hade en liknande uppgörelse med det förflutna var då mitt flickrum skulle möta de sälla jaktmarkerna, sedan mina föräldrar sålt det röda huset på Skeppargränd 6 i Trödje.
Hjärtat svider än när jag tänker på det. Då gjorde allt så ont att Malin fick komma som en inhyrd Auschwitz-bödel för att hjälpa mig sålla och skicka vissa kära ägodelar till ugnen.
Mitt i all bråte låg ett kuvert. Ett brev adresserat till mig från Sveriges Television, med den gamla lego-blå-gröna 80-talsloggan. Det var något jag helt hade glömt bort:
"Kära Lisa.
Vi tackar för ditt brev, men måste tyvärr meddela att Roxette inte kommer att vara ett ämne vi tar upp i kommande säsong av Kvitt eller dubbelt."
Jag och min bästis Johanna var inte bara ett samarbetande porrnovellförfattarteam utan även simultant kära i Per Gessle. Vi, eller åtminstone jag, var dock långt ifrån expert på hans och Maries musik, liv och leverne - kärleken gick mer på känsla än meriter. Så det hade nog inte gått särskilt bra för mig därinne i glasburen med den där triller-fanfaren stressandes som grädde på moset.
Dessvärre tror jag inte heller att min lilla sälkutingknubbiga uppenbarelse med snedlugg i proportion med Leningrad Cowboys, så välsprayad att det finns bildbevis på att den fortfarande kunde hålla sig i perfekt givakt även i nedfarten av Ölands Djurparks berg-och-dalbanas värsta backe, direkt hade fått honom på fall.
Eller kanske, vem vet? Vilken Sliding Doors-tanke. Men det var SVT som just vid detta tillfälle tryckte på den röda Nej-ödesknappen.
du skriver så underbart så jag vet inte ens på vilken liten detalj jag ska kommentera. det är en fröjd för mitt sinne varje gång du skrivit. och ja, självklart är allt detta jätteroligt!!! och jag har också en sån där ananasgrej som jag typ bara använt för att demonstrera den för någon. måste genast gå och kasta. fy helvete vad onödigt!!!! men alla mina kalendrar, men inte alls lika svåra filmer i, kan jag aldrig kasta!!!
men vafan! nu är det jag som säger upp tv-licensen.
Malin! Satan i gatan, när Storrensarn själv säger sådär om kalendrarna... Jag som försökte tänka som du och inte lyssna på mitt blödiga inre. Nu grämer jag mig nåt så grönjävligt!
Elin, de kommer säkerligen lägga ihop ett och ett och fatta piken. Då ska de väl få ångra sig!
Ska förresten skriva ner en viss vacker text här, från etiketten på en gammal vinpava som jag hittills inte kunnat slita mig ifrån.
jag blev snarare inspirerad av dig. Vad fan får jag ut av att läsa i de där gamla kalendrarna? ingenting. därför läser jag dem inte ens. jag har alltså alla såna kvar. alla skolböcker. alla brev och vykort folk skickat till mig. till och med julkort. och jag kollar aldrig på nåt av det. nej, nu jävlar!
En regnig dag ska jag också rensa. Det har jag planerat i flera år nu.
Är Gessle ditt frikort?
Det tog sin tid men jag har kommit över honom. I och för sig har jag inte hört mig för om frikortsdealen, där sa du nåt... Om möjligheterna öppnar sig igen kommer kanske känslorna skölja tillbaka över mig.