Dödsryckning
Har funderat på att låta Jamesochkarin göra en Tuffe Uffe och lägga sig själv på is ett tag. Inte på grund av utarbetning, utan på grund av en slags troligen temporär feghet.
Vågar inte skriva det jag egentligen vill säga, har blivit för självmedveten nu i dagarna och undrar vem Jamesochkarin skriver för. Och tänker att Jamesochkarin är en jävla tönt.
Samtidigt vet jag att drama queen-Jamesochkarin direkt skulle triggas i gång av ett svulstigt uttalat avsked och krypa till utfläkningskorset på studs. Det skulle bara bli en genant rundgång.
Fortsätter uppdatera här, alltså.
Med en exklusiv förpublicering av min avskedskrönika i FP nr 2/2011.
Observera! Observera! Bara för Jamesochkarins läsare!
Dödsannonsera i Friskispressen!
Möjligen är det så att döden upplevs mer avlägsen för människor som tränar än för andra. Eller så är dödsskräcken tvärtom större. Liemannen kanske är den mest effektiva personlige tränaren.
Hur som helst har det slagit mig att inga vill avisera bortgången av nära och kära i annat än dagspress. Dött är dött, måste nyheten vara så himla aktuell? Många av F&S medlemmar har väl annars fler band sinsemellan än till, säg, DN:s läsarkrets?
Har därför föreslagit för vår annonsavdelning att man borde storsatsa på denna för tidningens del ännu oexploaterade del av marknaden. Men kollegorna tycks hittills ställa sig avvaktande till min idé.
Jag som älskar att läsa dödsannonser. Avslutade liv i släktdestillerade koncentrat.
De säger så mycket, rakt ut och mellan raderna. Smärta målad med breda penseldrag. Ibland en karg, fåordig men lika stark sorg. Då och då anar man att den avlidna inte var av den mest älskvärda sorten.
Och i topp, om det inte är ett kors, en bitterljuv smak av den dödes stora livsglädje. En palett och en pensel, en gitarr, två älgar på en tallhed, en svingande golfare eller AIK:s emblem.
Sug på denna karamell! Fundera på vilken symbol du skulle välja. En kettlebell? En knäböj i profil? Och hur skulle du vilja beskrivas? Med den tanken i huvudet kommer du säkert av bara farten bli mer ihärdig i din träning. ”Lisa – gav kissande hunden ett ansikte utåt”. ”Lisa – gjorde en turkish get up som en gudinna” eller ”Lisa – bosubollens bästa vän, har lämnat oss i oändlig sorg och saknad”.
/Lisa Röstlund
Redaktör – som lämnar in (just nu dock bara från det här jobbet).
Vågar inte skriva det jag egentligen vill säga, har blivit för självmedveten nu i dagarna och undrar vem Jamesochkarin skriver för. Och tänker att Jamesochkarin är en jävla tönt.
Samtidigt vet jag att drama queen-Jamesochkarin direkt skulle triggas i gång av ett svulstigt uttalat avsked och krypa till utfläkningskorset på studs. Det skulle bara bli en genant rundgång.
Fortsätter uppdatera här, alltså.
Med en exklusiv förpublicering av min avskedskrönika i FP nr 2/2011.
Observera! Observera! Bara för Jamesochkarins läsare!
Dödsannonsera i Friskispressen!
Möjligen är det så att döden upplevs mer avlägsen för människor som tränar än för andra. Eller så är dödsskräcken tvärtom större. Liemannen kanske är den mest effektiva personlige tränaren.
Hur som helst har det slagit mig att inga vill avisera bortgången av nära och kära i annat än dagspress. Dött är dött, måste nyheten vara så himla aktuell? Många av F&S medlemmar har väl annars fler band sinsemellan än till, säg, DN:s läsarkrets?
Har därför föreslagit för vår annonsavdelning att man borde storsatsa på denna för tidningens del ännu oexploaterade del av marknaden. Men kollegorna tycks hittills ställa sig avvaktande till min idé.
Jag som älskar att läsa dödsannonser. Avslutade liv i släktdestillerade koncentrat.
De säger så mycket, rakt ut och mellan raderna. Smärta målad med breda penseldrag. Ibland en karg, fåordig men lika stark sorg. Då och då anar man att den avlidna inte var av den mest älskvärda sorten.
Och i topp, om det inte är ett kors, en bitterljuv smak av den dödes stora livsglädje. En palett och en pensel, en gitarr, två älgar på en tallhed, en svingande golfare eller AIK:s emblem.
Sug på denna karamell! Fundera på vilken symbol du skulle välja. En kettlebell? En knäböj i profil? Och hur skulle du vilja beskrivas? Med den tanken i huvudet kommer du säkert av bara farten bli mer ihärdig i din träning. ”Lisa – gav kissande hunden ett ansikte utåt”. ”Lisa – gjorde en turkish get up som en gudinna” eller ”Lisa – bosubollens bästa vän, har lämnat oss i oändlig sorg och saknad”.
/Lisa Röstlund
Redaktör – som lämnar in (just nu dock bara från det här jobbet).
Trackback