Mansstalkande
Det kommer alltid i sjok, vilka stackare jag jagar.
På senaste tiden har jag ringt upp Göran Greider, vet inte hur många gånger. Tyvärr kom hans uttalanden sist inte ens med i tidningen. Det är för- och nackdelen med att vara på en tidning med enorma resurser - att de kan kosta på sig att slakta exempelvis en stor rundringning till alla S-debattörer om hur de förklarar S stora väljartapp, som visar sig inte passa in i mixen när nya grejer dyker upp.
Har tipsat Anni, som skriver C-uppsats i retorik, om att snacka med Greider, med hälsning från mig. Det känns skrämmande naturligt nu och jag har lust att ringa igen och chitchatta om hans som vanligt briljanta krönika i dag i Metro.
Islamologen Jan Hjärpe har jag trakasserat dagligen den här månaden känns det som, och ofta blir hans väldigt bra kommentarer bortklippta i redigeringen. Med sina kunniga, utvecklade resonemang blir de sällan så klatchiga att de passar i nedklippt form. Men han är vänligheten själv och svarar lika tålmodigt på mina frågor, hur sent som helst, även efter att hans telefontid med mig kvällen innan inte mynnat ut i något alls.
Det sista jag gjorde på Friskispressen var att ordvitsa med Alex Schulman om hans kondition, med tanke på titeln på hans senaste bok "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött". I dag ringde jag honom igen, nu om att han gjort ytterligare något väldigt oironiskt. Ju mindre ironisk han blir desto mer gillar jag honom. Och han säger aldrig nej.
Försöker dock hitta fler kvinnliga motsvarigheter att stalka. Men det är tydligt att det är svårare att få kvinnor att ställa upp. Tyvärr tror jag generellt självförtroendet ofta saknas för att våga riskera att nöta ut sig själv och sina åsikter offentligt.
Tips mottages tacksamt!
Nu ringer jag en taxi.
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag älskar ditt stalker-jag!
Jag älskar ju hela dig så klart men just nu är jag extrakär i stalker-Lisa.
Postat av: Lisa
Jag vet var du bor Anna...
Usch,jag drog ut på det i det längsta. Men när ingen annan ville prata så ringde jag - sent som satan - till Hjärpe igen.
Och bad honom säga ifrån när han lessnar ordentligt på mig.
Men han var snällare än någonsin, så nu är han fast i mina klor!
Postat av: Pernilla
I min önskevärld bloggar du varje dag.
Trackback