Elvis, jag är kär

Jag finner inte ord.
Hade tänkt ha Pet Sounds-uppropet kvar orört i topp till på lördag, men nu kunde jag inte hålla mig.

Jag måste sluta med det här, det accelererar, min Persbrandt-personlighet klarar inte av den här beroendeframkallande kombinationen av verklighetsflykt och skum bekräftelse i form av ett litet men växande antal anonyma läsare.
Vilka är ni? Persbrandt, är du där?
Har allt oftare fått hindra mig själv från att trycka på publicera-knappen, efter att jag skrivit exakt vad fan som helst som kommit upp i mitt huvud för stunden. Samtidigt som det ofta bara blir en töntig textmassa kvar efter min självcensur. Det är osunt att ha tillgång till ett tangentbord uppkopplat till cyberrymden om man har tourettes light.


Men alltså. Jag måste bara säga...
SVT-dokumentären Elvis i Glada Hudik.

Om någon någonstans känner sig det minsta nere över någonting vad det än skulle kunna tänkas vara. Se!
Sänds tisdagar i fyra delar, den sista nästa tisdag, men ligger på
SVT-play till 4 november.

I kvällens avsnitt visades de mest fantastiska ärliga kärleksscener världen hittills skådat. Romantiken utspelas mellan Toralf, som spelar Elvis i musikaluppsättningen som gjorts av Glada Hudikteatern, och hans tjej Lotta.
Toralfs brorsa skjutsar honom hem till Lotta för ett sällsynt besök i hennes lägenhet. Besöket inleds med att Toralf inte hittar någon krok att hänga upp sin jacka på. Lotta kommer till undsättning.

Allt är stort och rakt och sättet de beskriver varandra på får mitt hjärta att blöda amazonfloder.
När de tar en promenad utanför kommunhuset i Bergsjö är Toralf så hög på kärlekslycka att han hoppar och skrattar och rycker i spasmer, vänder sig mot sin älskade Lotta med orden:
-Du kommer grina ikväll, du.
Men konstaterar snabbt att den egna repliken bara är en projektion av vad han själv känner.
- Jag börjar grina, jag å, nu.

Och jag också. Jag vill ha dem, vara dem, jag vill släppa allt och vara helt naken och bara så jävla upp över öronen kär så att jag övervinner mitt instinktiva hat mot att betala saker, förutom när det gäller biljetter till Brynäsmatcher, för att få assistans att gå till guldsmeden i Hudiksvalls centrum och slå till på en varsin ring till mig och min tilltänkta.

Jag vill vara en god version av han i Parfymen, och på nåt sätt kunna fånga in det där rena lyckoextraktet som Toralf och Lotta utsöndrar. Lägga dem i lag och dra ut lyckan, konservera den och hälla den på mig, bada i den, simma i den, klättra upp på kanten och hoppa bomben i den, drunkna i den.



Kommentarer
Postat av: malin

Jag såg också det där. Jag trodde först att de skulle måla upp det som att de vore så underbara personligheter som alla (teaterns ledare som hypar sig själv som fan!) säger. Visst var det lite så i dokumentären, också, men kärleksscenerna var ju precis en remake av Snickeriet när de sitter i soffan och ska gifta sig. Humor. D.v.s.-Jag älskar också denna dokumentärserie! Men jag tycker mest att det var han som verkade kär?

2010-10-06 @ 07:20:37
Postat av: Lisa

Har inte sett Snickeriet. Men även om de regisserat omständigheterna för filmandet, så är den här kärleken så ren och pur och äkta och befriad från all vetskap om omvärldens blickar så det gör ont.

Och jag tycker Lotta verkar lika kär, bara inte lika utåtagerande som Toralf.

2010-10-06 @ 10:24:50
Postat av: Pernilla

Jag såg det också och blev riktigt glad. Det är helt underbara. Jag har även träffat dem på riktigt.

Direkt när jag kom in gick Toralf fram till mig och sträckte fram sin hand.

- Hej, det är jag som är Elvis, men jag är inte mer värd än någon annan för det, sa han.

2010-10-06 @ 17:27:41
Postat av: Hon i natten

jag höjer min röst och sknker min tröst. du är så bra du.

2010-10-07 @ 03:25:55
Postat av: Lisa

Pernilla: Underbart! Jag vill också träffa dem live.



Barmhärtiga samariten, nattens drottning: Blir lugn i själen av din närvaro.

2010-10-07 @ 19:45:22
Postat av: Åsa B / Inspektören

Jag älskar din blogg, skulle kunna den läsa varje dag. Jag längtar tills du blir pensioner och kan blogga varje dag!

2010-10-13 @ 22:10:52
Postat av: Lisa

Inspektör Åsa, tack! Jag ska trappa upp och sprida mina svador dygnet runt efter 65!

2010-10-18 @ 21:52:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback