jamesochkarin

Är det bara mitt humör? Eller är det så att i takt med snötäckets förtjockning verkar en slags allomfattande snällhet breda ut sig?
Jag vet, skjut mig! Mycket är rent helvete som vanligt. Världen är fortfarande skärselden.
Men nånting är det. Nånting i luften. Som en hollywoodsk julsaga.

Sedan snön började falla, även om det varit slask, har folks ansikten sett aningen mildare ut. Frommare.
I kontrast mot sammandrabbningen på gröna linjen jag berättade om för ett par veckor sedan, blev jag vittne till en varm gest som gav ringar på vattnet, i går på vägen hem.
En ung man hoppandes på kryckor i vagnen rabblandes sitt mantra "Hej jag är hemlös. Har du några kronor till härbärge i kväll?".
Välansade finkostymen tvärs över gången mitt emot började fingra innanför kavajen. Han ska väl ringa vakterna, tänkte jag.
Men så drog han fram storbörsen och halade fram en ovikt färsk hundring som han räckte fram. Killen blev helt rörd och kunde inte sluta tacka. Det satte ribban och jag tror alla som hade kontanter på sig i vagnen (tyvärr inte jag) langade fram det de hade.

Flera som jag pratat med känner av samma sak. Folk som ser varann i ögonen. En vänlighet som sprider sig.
Sätter trendfingret i luften och känner snällvinden blåsa varma passadvindar.

Kolla bara "Så mycket bättre", det här haussade tv4-programmet, gulligt och mysigt det lilla jag sett, där Lasse Berghagen, Petter, Plura, Lill-Babs, September, DiLeva och Christer Sandelin hyllar varandra med tribute covers. Även om man anar interna översittarblickar mellan Plura och Petter är det inget uttalat taskigt och väldigt mycket skönare att kolla på än jurys och utröstningar. Trevligt! Och mycket blir riktigt bra dessutom.

Har över huvudtaget hamnat i en okonstruktiv harmoni på sistone. Känner egentligen inte så stort behov av utfläkning av mitt inre som jag brukar. Börjar bli orolig! All weltschmertz som jag borde ha. Just nu känns den inte, jag är bedövad. Vet inte av vad.
Snart kommer en sån där stor Monty Python-ton-vikt eller Guds fot från himlen.

Men ok. Lite av det som gör mig glad just nu (Skjut mig, som sagt!):

- Vargavintern. Låt det snöa! Inne, ute, inne. Skönt, ont, skönt. Värme, kyla, värme i oändlighet. Och fint är det.

- De nya morgnarna. Upp, sätta på te, tända stearinljusen på bordet och i köksfönstret. Sitta ner och ha runda bords-samtal med Johan och Emil. Prata! Lugnt!

- Gamla svenska schlagers. Måste skaffa hem mer. Efter att ha återupptagit Dacapo-lyssnandet som pausat några år kan jag inte få nog. Vill bara spela stenkakor. Är kär i Anders Eldeman.

- Advent. Gillar konceptet, den här fyrstegsraket-upptrappningen. En metafor för livet som är ett enda stort advent. Väntan på ett mål som aldrig blir som man tänkt, men ändå... Resan är målet yada yada yada.

- Julen som kommer (trots det ovannämnda). Jag är peppad. Fråga mig inte varför. Eller det kanske är för att jag är i advent, kalendermässigt såväl som själsligen. I nåt slags lurat tillstånd av peppning. Men äh, det är lika skönt i alla fall, opium för folket or not.

- Apelsiner. Kylskåpskalla söta.

- Kärlek. Jag känner kärlek för mycket och många på olika sätt. Starkare än på länge. Jag är en hippie i hjärtat för tillfället.

- Flytt. Hej då handikappanpassade landstingslooklägenheten med extra breda dörrar, inga trösklar, kontaktuttag i midjehöjd och sladdar var man än ser. Hej då ostädbara golven. Hej du sköna nya mer opraktiska men fina värld.
Fast förlåt, grannen som jag tidigare här kallat Jarmo, som meddelat att vi är de vänligaste själarna han träffat. En tagg i bröstet. Vi får hälsa på.

- Stockholm. Har längtat bort ett tag, men nu är jag tillbaka.

- Aftonbladet.

- Friskispressen.

- Förskolan Lodjuret, med fröknar att bli kär i. Allihop. Jag vill inte gå därifrån när jag kommer innanför grinden till den evigt strömmande värmen från deras famnar. Ljuvliga kvinnor. Varsågoda, här har ni mitt barn!

- Att hålla på lite med musik igen. Det har fattats.  Största nackdelen med flytten är att hamna längre bort från min kompanjon på Byälvsvägen.

- Allvarlighet. Eller rejäla skämt. Ironi är tråkigt.

- Snälla människor. Ja, och snälla djur också.

- Fina stora julgranen med smålampor i på lilla torget i Bagarmossen.

- Att alla omkring mig verkar ha flyt just nu. Alla är på väg någonstans bra. Jag vill surfa på allas vågor, sola mig i allas glans.