jamesochkarin

Nu är det klart.
The return to Aftonbladet!
Lagom till att redaktionen flyttat in i smeten, till Kungsbrohuset granne med t-centralen, ansluter jag 1 februari.

Har drömt skumma drömmar i veckan.
Om en tävling om att hitta det mest psykiskt sjuka barnet för ett reportage, med dyr champagne och lyxparfym i potten. En stekarreporter med backslick kom in på redaktionen med ett så in i helvete psykiskt sjukt barn, och gick ur som segrare med Magnumflaskan i famnen. Trots att jag kämpat och letat i alla vrår på ett barnhem i Rumänien.
Om att intervjua "Kräk-Eva" (som jag telefonintervjuat tidigare på riktigt, om en bilkrasch) den här gången i en dusch där hon var naken.
Och vaknat med en tagline i huvudet:
Aftonbladet - eftersom livet ändå inte har nån mening.

Fast jag håller inte med mitt undermedvetna i den här frågan. Faktiskt inte.
Ok, mycket är yta. Och en del med djup görs kanske på ett ytligt sätt. Men mycket är jävligt bra. Med hjärta. 
Allt det som är riktigt på riktigt är lättare för folk, inklusive mig själv, att ta in med glättig yta omkring som smörjmedel.

Och den där taglinen passar ju till precis precis allt.

Jamesochkarin - eftersom livet ändå inte har nån mening.
Livet - eftersom livet ändå inte har nån mening.
Ju mer jag tänker på det, desto mer befriande är den.
Och det känns bra!