jamesochkarin

Advent passé. Latdagarna och sötebrödsdagarna över. Allt som trånats efter uppnått. Men jag känner som Adolphson-Falk, tyvärr inte bara när det gäller just den här snart fullbordade högtiden.
Retar mig svartsjukt på späkare som finner njutning i hälsosamt leverne och altruism. Själv har jag ständigt oerhörda svårigheter att tänka i längre horisonter än timmar - dagar på sin höjd. Därför är risken att hemfalla åt frosseri och allmän lättja hela tiden överhängande som snömassorna på taken these days.

Bortskämda as som jag borde sättas att torrlägga myrar i arbetsläger på tajgan. För allt, gott, skönt och lätt kan aldrig stilla hungern för såna som oss. Det är bara retande aperitifer.

En annan som har fått ribban höjd är Emil, som sedan i förrgår inte skyler tomheten han känner när julklappsströmmen sinat särskilt subtilt: "Vill ha meeer pakeeet!" på repeat.
Att få mycket är inte sinnesdanande, det är tydligt.

För övrigt uppskattar jag att numera känna till att en av mina bästa vänner Jenny vilar på samma robusta grundsten i livet som jag. Vi är båda döpta efter låtar signerade Lasse Berghagen.