Puls
Jamesochkarin - om du vill ha en tjej som verkligen kan slappna av.
I själva verket har jag legat Woody Allenskt stel som en pinne och i stället för att sova inte kunnat slita tankarna från den eviga sömnen.
Hjärtslag. Malin förde nyss detta olustiga ämne på tal. Precis som hon, upplever jag ett starkt obehag av att känna dem. De påminner på ett obarmhärtigt påtagligt sätt om det här essentiella omloppssystemet med sina fruktansvärt sköra små fraktvägar.
Konstigt med tanke på allt jag tvingat det att transportera runt, att mitt inte kläggat igen för länge sedan.
De erinrar även om att omloppet drivs av ett hjärta. Ett par kammare och två sketna små förmak måste krampa ihop på beställning varje sekund - minst.
Om man inte är som Gunde Svan med sina 32 i vilopuls när han var som mest vältrimmad i spåren. Det om något borde vara Jamesochkarins största morot till att bli en motsvarande fitnessdrottning - det brinnande hatet mot puls.
Varje minut, varje timme, varje dag, vecka, månad. År ut och år in.
För att inte tala om alla andra organ som ingår i kedjan och ska funka synkat non stop. Twenty four seven.
Hemska hemska sanning.
När jag var liten var min favoritlitteratur mina föräldrars stora fembandiga läkarlexikon. Redan femåriga Jamesochkarin älskade att sitta och bläddra fram och tillbaka mellan bilder på svår gikt, tredje gradens brännskador och siamestvillingfödslar.
Fortfarande kan jag inte sluta gotta mig åt de mest horribla historier om krämpor, skador och dödliga åkommor. Och tanken på att utbilda mig inom mitt största intresse, till något slags vårdyrke - världens enda riktigt riktiga skrå på nåt vis, har slagit mig flera gånger. Men när det kommer till kritan skulle jag stupa tidigt på banan.
- Ta blodtryck och puls på patienten!
- Hej då!
Annat krut är det i min übermensch till vän, Lovan. Mor till två barn på 3 år respektive 6 månader. Dessutom en otroligt skicklig yrkesfotograf. Men se hon har ännu mer att skänka världen och därför har hon under mammaledigheten lyckats sätta 2,0 på högskoleprovet för att komma in på läkarlinjen, där hon börjar om ett par veckor.
det där med träning förstår jag också är bra. tyvärr har jag nån skräck även där. jag är rädd att mitt hjärta ska sluta fungera om jag blir för andfådd. att det ska ge upp liksom.
Vet vad du menar.
De där raderna gav mig stoltgåshud. Där kom boosten jag behövde för att gå till upprop utan att känna mig som en lögnare! Det fungerar t.o.m bättre än t-shirten jag fick av mamma, med "Trust me, I'm a doctor" på ryggen. Hon tyckte jag kunde ha den på uppropet.
Tack min vän! Ljuvt att ses igår!
Gott nytt år och allt det där!!!
Lovan: Lögnare?! I så fall har du lurat mig helt från scratch. Tycker ändå du borde börja ha t-shirten som en standard, om folk skulle tvivla.
Och ja. Ho's 30/12 under svarta tavlan är booked for life.
Pernilla: Detsamma! Med betoning på allt det där.