Bamse Storhycklarn
Bamse, världens snällaste.
Jag har köpt det där som alla andra tidigare, som kejsarens nya kläder. Men ju mer jag ser desto mer tycker jag han är en uppblåst besserwisser. Den där jävla björnen!
Bamse är bra på en sak - att bygga myten om sig själv.
1. Bamse Bamse starkast utav alla, men han tycker inte om att slåss.
Jo, det gör han. Han bankar skiten ur Vargen, Knocke och Smocke och annat löst folk med sargade bakgrunder som hamnat snett i samhället titt som tätt. Slänger upp dem i höga trän osv osv. Alltid med ett ögonbryn upphöjt och en avslappnad look. Han posar medan han gör det!
2. Bamse är snäll.
Mot sina polare ja (förutom neurotiske Lille Skutt som han mest behandlar nedlåtande). Men de som står utanför den innersta kretsen kan han visst vara "snäll" emot, rädda ur kriser för att ta emot folkets jubel, men ofta utnyttjar han okända för egen vinnings skull på ett rätt otrevligt sätt. När Bamse och Lille Skutt ska ta sig till trollskogen liftar de med Herr Snigel. Men det skulle ta två veckor får de veta efter ett tag och se det var alldeles för långsamt. "Jaha, men då kan vi lika gärna gå", säger Bamse surt och hoppar ut från snäckhuset. Inte ett tack.
3. Bamse är rättvis.
Där falerar det totalt. Han dopar sig med dunderhonung mest var dag och har en kompis som är magisk vetenskapsman. Kolla bara in fotbollsmatchen Bamse&Friends vs Vargen och hans gäng. Bamse inleder med att dopa sig och skjuter ett dunderskott rakt i magen på Vargen som flyger in i mål. Det döms som mål. När Vargen skjuter ett minst lika bra skott - utan hjälp av dopningspreparat - står Skalman i mål. Eller inte står, sitter, på sin nya uppfinning, en bollräddarstol som sparkar ut alla bollar automatiskt. Då blir givetvis Vargen&Co uppretade men domaren Herr Gris godkänner. Det slutar med slagsmål, där Vargen och hans kompisar åker på storspö och även blir verbalt uppläxade av Bamse om att den som ger sig in i leken får leken tåla.
Det spöregnade när jag hämtade Emil från dagis. Följde med Capri och Nike in på Ica och handlade. När jag skulle sätta i nyckeln i dörren, då även underkläderna var genomsura. Nehej. Kvar på jobbet! Tillsammans med jobbnycklarna. Johan jobbar sent, så det var bara ut i regnet igen, tillbaka in på Ica och köpa blodpudding till Emil som jag stekte och gav honom hemma hos Rasken och Andreas. På med blöta iskläderna igen och ta tunnelbanan till Rådmansgatan där Johan mötte upp på perrongen med sina nycklar. Sen vänta på nästa tåg tillbaka med en övertrött Emil som inte ville sitta still.
Tillagt i efterhand: Ser när jag googlar på det här med Bamse att jag är väldigt sent ute. Finns till och med en gammal tråd på Flashback där detta uppmärksammas. Aldrig får man va först.
Tisdagen inte direkt från helvetet. Men från...Tierp?
Ja Tierp, som är så fult att till och med måsarna flyger upp och ner. En Tierpstisdag.
Uppskattar dina kommentarer! Vi Röstlunds håller ihop och stöttar varann i vått och torrt. Tror det nog nästan bara är vi och några få slumpartade andra som läser de här texterna jag skriver också.
Smal prosa...
Apropå det har jag äntligen efter tio års betänketid köpt ett elpiano. Så nu måste vi starta monstergruppen Röstlund&Röstlund. Och ha spelningar på familjemiddagar på Brynäs och i Säljemar like back in the good old days.
Egen kultur bara för släkten. Det om nåt är väl indie?
ja. det vore skitkul om ni kunde uppträda. ni skulle kunna åka på vardagsrumsturné. Jag är säker på att det skulle slå
Johan, Emil och Olivia ogillar, nej jag skulle nästan våga mig på att säga hatar när vi sjunger! Säkert Christoffer också om han fick höra oss. Världen verkar inte vara redo när inte ens våra egna gillar det vi gör. Röstlund&Röstlund satsar på att skriva låtar men framför dem inte själva, vi är spökskrivare.
Ja? Ja!
Vi kan skriva hitar åt andra också, absolut. Men Emil, Johan och Olivias musiköron är defekta har vi ju konstaterat. De är för mainstream, vågar inte tänka utanför lådan. Ingen egen känsla för klass. Vi är pärlor för hemmasvinen.