jamesochkarin

Björn skickade massor till sin moster och önskade att han haft alkolåsnär han gick igenom utkorgen på lördagsmorgonen, framför det bibliskt överdådiga frukostbordet som tagit honom två och en halv timme att bereda.
Jag skickade bara fyra, däribland ett till Rasken och ett till min nya kollega här i Hudik, Lena, 61.
 Det blev bästa tänkbara utdelning på båda, önskar jag hade skickat fler.

Som en riktig rock star anlände Björn vid 18.30 på fredagen, klev ut med en öl i handen och solglasögon som speglade den gula Gävle Taxi-loggan när han vinkade hej då till 200-kronorsdricksglada chauffören Lasse.
Jag och Johan var nog på minst samma gladnivå, glada som två ensamlämnade sällskapssjuka hundar tog vi emot.
Har ju nämnt att vi blivit lappsjuka redan (men som tur är ser det ut som att besöken börjar trilla in tätare från och med nu. Se det här som den vink det är, förresten).

Vi bastade, gjorde pasta med räkor och senapssås. Jag var skeptisk till Björns föreslagna kombination, men det knullade i munnen! Liksom quornfiléerna kvällen därpå. Och överdådiga frukostarna och pizzan igår kväll.
Hej Beach 2007.

Var inte samma glada miner när Björn åkte.
Chips och dip till Castrodokumentären och filmen som fick mig att gråta fick måndagen att skjutas upp några timmar till. 100 minuter i bilen är inte roligt. Inte varje dag. Det är när man är ledig som det är kul att bo på landet.
Tur att det blir fyra dagar redan på fredag.