Firanden

Firade Valborg hos Bisse i kväll. Tidigare under dagen var jag ensam ledig med Emil.
I går försökte jag peppa honom inför det hela havet av minutrar och timmar framför oss som vi skulle ha att fylla med precis vad vi ville. Inga planer alls. Han fick välja helt!
Vad vill du göra om du får välja precis vad du vill i morgon? frågade jag innan godnattsagan.
- Gå på dagis.
Men jag är ju ledig och vi kan ju göra exakt vad du vill, vad som helst som vi kan hinna med på en dag!
- Ja men jag vill inte vara ledig. Jag vill vara på dagis.
Nästan alla dina kompisar kommer vara lediga. Det kommer knappt vara någon där!
- Jag vill till dagis.

Vilken jävla diss..!
I morse låtsades jag dock inte ha hört på det örat, utan lät bara dagen lunka på. Killade honom extra länge på armarna i sängen och hittade på sagan om vilsna stadstrollet Kaj innan frukost.
Packade en väska för att åka till badhuset, men hann bara halvvägs till tunnelbanan förrän Emil mött halva bekantskapskretsen i Bagis och minglet höll oss kvar som en osynlig fast hand.
Hamnade till slut hos hans kompis Edith som slagit på stortrumman och firade 4,5-årskalas med fika på gården. Hennes far har av olika slumpartade sammanflätade skeenden letts fram till att råka bli förste fanbärare för Bagamossens Socialdemokratiska falang i morgondagens 1 maj-tåg.

Lät som om han själv inte riktigt förstår hur han hamnat där. Han har aldrig varit engagerad i sossarna. Men en mängd små omständigheter fick honom att höra sig själv tacka ja till att gå på möte där han sedan hörde sig själv svara att visst kunde han ta på sig den titeln. Förste fanbärare.
Var själva flaggan finns någonstans, hur han ska få tag på den och hur han sedan ska hålla den, i vilken vinkel och så, visste han fortfarande
inte i eftermiddags.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback