jamesochkarin

- En sån där liten hade jag också. För 60 år sedan. Tiden går så fort! Ta vara på tiden.
Den gamla mannen med käpp, som jag nyss nästan glidtacklat med vagnen i ett försök att hinna före i rulltrappan upp mot Odenplan, fick till en svulstig slags Forrest Gump-filmscen igår när han tittade ner på Emil där han låg inbäddad i insatsen.

Och jag fick samma gråtmilda känsla - den där känslan av storhet och att allt hänger ihop - som jag inte brukar erkänna att jag får av Forrest Gump. Den känslan får jag, som en klyschig nybliven mamma, rätt ofta. I söndags började jag gråta av insikten att allt har ett slut och att även Emil kommer att bli gammal och dö, när Johan spelade Allan Edwalls "Lilla bäcken". Emil har alltid funnits och kommer alltid finnas känns det som. Det Eviga Gröna Trädet, som J-O Waldner.

Satte igång datorn med tanken att deklarera och skaffa F-skattesedel på Skattevekets hemsida. Och att kolla upp hudklinikerna som har öppet hus 5 maj utan remisskrav, för att mina malignt melanomblämmor ska få granskas (tanken på att min son ska bli utan sin hypokondriska moder i tidiga år får även den ögonen att vätas).
Det blev inte så den här dagen heller. Nu gnyr Det Eviga Trädet och för sina nävar orytmiskt mot munnen medan han formar munnen till ett o och låter sin tunga göra lapande rörelser. Det är en standard. Antingen det eller så låter han och ser ut som en deltagare i "Sveriges starkaste man" som släpar sju traktordäck upp för en trappa. Han är inte så svårtydd, det är skönt.