Inspirerad
till nada. Och allt.
Det här är som en bekant som man träffar lite för sällan. Man vill kunna gå ner på detaljerna direkt, men så måste man börja med det där Ledin-snacket. Vad gör du nuförtiden? Så av den och endast den anledningen, alltså inte för att man nödvändigtvis har nåt emot personen ifråga, skjuter man upp nästa träff, och där har vi så en ond spiral.
Jo jag har semiestre. Hela juli. Som jag hotat till mig, eftersom Johan jobbar hela sommarn (lyssnade på hans inslag nyss på Musikguiden). Jag och Emil har gjort X-län. Limön, Gävle, Järvsö, Bollnäs.
Träffat folk och erfarit stort gemyt. Det mesta av sån karaktär att man omöjligt kan prata högt om det för att inte förhäva sig på det där olidliga sättet som man inte står ut med bland andras Facebookuppdateringar.
Min hjärna har i samma veva luckrats upp. Känner mig arbetsskyggare och osmartare än nånsin. Kommer behöva åka in på vacation rehab, nåt slags tolvstegsprogram som sakta och inte alltför bryskt tar mig tillbaka till någon slags produktion.
Känner också precis som William nyss påpekade. Varför flyttar inte alla Gävlebor till Hälsingland? Eller varför inte alla? Varje gång jag kommer hit blir jag slagen, förstummad, tappar hakan, tappar allt. Mellan besöken har jag uppenbarligen lyckats glömma till vilken utsträckning vackerheten ter sig. Det är löjligt. Avbildning blir hötorgskonst, det är för många växlar på samma gång för att det ska vara realistiskt. Och samtidigt hålls man nånstans i tavlans nederkant alltid kvar i verkligheten av en rostig maskinpark inne på granngården eller en affisch som promotar lokala allmogelustspelet "Bäddat för sex". Precis lagom för att helheten ska vara psykiskt möjlig att ta in. Ändå, med annat i relativt färskt minne, kan ögonen inte sluta glo och munnen inte sluta säga plattityder i ologiska försök att beskriva för dem i närheten som ju själva har tappar och stavar att registrera allt med.
I går kväll på Berge, gården Lovan och Tomas delar med hundra släktingar vars ovilja jag förstår mot att släppa sin del i ägandet, den måste vara jordens åttonde underverk i sin hälsingskt ödmjuka prakt, visade Bettan ett Youtubeklipp - sök på Double rainbow så ser ni, jag tillåts tydligen inte längre länka här utan att uppgradera till "pro".
Vi satt och skrattade åt det hela när vi samtidigt kollar ut och ser en dubbel regnbåge glittra över hela Växsjö som gården blickar ut över. Har aldrig nånsin skådat något i närheten! Vi sprang ut från köket till farstubron och blev kopior av mannen vi precis hånat.
Tja. Sjuklig naturromantik är vad jag ägnar mina dagar åt.
Man! It's so intense! What does it mean?
Det här är som en bekant som man träffar lite för sällan. Man vill kunna gå ner på detaljerna direkt, men så måste man börja med det där Ledin-snacket. Vad gör du nuförtiden? Så av den och endast den anledningen, alltså inte för att man nödvändigtvis har nåt emot personen ifråga, skjuter man upp nästa träff, och där har vi så en ond spiral.
Jo jag har semiestre. Hela juli. Som jag hotat till mig, eftersom Johan jobbar hela sommarn (lyssnade på hans inslag nyss på Musikguiden). Jag och Emil har gjort X-län. Limön, Gävle, Järvsö, Bollnäs.
Träffat folk och erfarit stort gemyt. Det mesta av sån karaktär att man omöjligt kan prata högt om det för att inte förhäva sig på det där olidliga sättet som man inte står ut med bland andras Facebookuppdateringar.
Min hjärna har i samma veva luckrats upp. Känner mig arbetsskyggare och osmartare än nånsin. Kommer behöva åka in på vacation rehab, nåt slags tolvstegsprogram som sakta och inte alltför bryskt tar mig tillbaka till någon slags produktion.
Känner också precis som William nyss påpekade. Varför flyttar inte alla Gävlebor till Hälsingland? Eller varför inte alla? Varje gång jag kommer hit blir jag slagen, förstummad, tappar hakan, tappar allt. Mellan besöken har jag uppenbarligen lyckats glömma till vilken utsträckning vackerheten ter sig. Det är löjligt. Avbildning blir hötorgskonst, det är för många växlar på samma gång för att det ska vara realistiskt. Och samtidigt hålls man nånstans i tavlans nederkant alltid kvar i verkligheten av en rostig maskinpark inne på granngården eller en affisch som promotar lokala allmogelustspelet "Bäddat för sex". Precis lagom för att helheten ska vara psykiskt möjlig att ta in. Ändå, med annat i relativt färskt minne, kan ögonen inte sluta glo och munnen inte sluta säga plattityder i ologiska försök att beskriva för dem i närheten som ju själva har tappar och stavar att registrera allt med.
I går kväll på Berge, gården Lovan och Tomas delar med hundra släktingar vars ovilja jag förstår mot att släppa sin del i ägandet, den måste vara jordens åttonde underverk i sin hälsingskt ödmjuka prakt, visade Bettan ett Youtubeklipp - sök på Double rainbow så ser ni, jag tillåts tydligen inte längre länka här utan att uppgradera till "pro".
Vi satt och skrattade åt det hela när vi samtidigt kollar ut och ser en dubbel regnbåge glittra över hela Växsjö som gården blickar ut över. Har aldrig nånsin skådat något i närheten! Vi sprang ut från köket till farstubron och blev kopior av mannen vi precis hånat.
Tja. Sjuklig naturromantik är vad jag ägnar mina dagar åt.
Man! It's so intense! What does it mean?
Kommentarer
Trackback