Arvsporr
En väns älskade favoritmorfar lämnade nyligen jordelivet.
Tyngda av enorm sorg och saknad gick hans efterlevande igenom dödsboet i övre Norrland. Bland de allra viktigaste papprena, som testamentet, ägandebeviset för huset och bilen, låg tre tätt fyllda maskinskrivna A4-ark, daterade 1945.
En porrnovell.
Som han antingen författat själv eller kommit över, kanske från någon litterär medmatros, när han som sjöman i randen av kriget låg ute i någon av världens hamnar.
Jag fick en inscannad kopia i ett fint kuvert med stjärnor på, som ett slags julkort när hon var här för ett par kvällar sedan.
Citerar slutet av en av det flertaliga på varandra följande akterna:
"Madeleine som nu var uppjagad till det yttersta gjorde allt häftigare rörelser och till slut kände jag hur det började krypa i bakhuvudet på mig.
Känslan fortplantade sig efter ryggraden tills den nådde stenarna och som i en dröm kände jag hur det gick för mig. Jag tror vi skrek till båda två, ty något så underbart hade jag aldrig varit med om förut. Jag förnam en sällsam dallring i alla leder. Sakta lösgjorde vi oss från varandra.
Vi voro båda dyblöta och Madeleine gick bort till toaletten, som visade sig innehålla en speciellt för damer konstruerad apparat med varmt vatten. Där underkastade hon sin kropp en noggrann tvagning, varefter hon slutligen baddade sig med Eau de cologne.
Därefter kröp vi ner i sängen igen. Jag trodde nu att det var tid att sova men Madeleine tycktes outtröttlig.
Inte ska vi sova bort natten, älskling, sade hon. Vi har ju varandra och nu ska vi vara riktigt lättsinniga. Tänk på att du är i Paris."
Kvällens låt: Ike and Tina, I can't believe what you say.