jamesochkarin

och jag blir din första reguljära kund.
Jag skulle betala, tja, kanske 500 kronor för tre kvart.
Och då menar jag kill. Inte på engelska, svenska. Inte kill- som i kille.
Kill som ett substantiv av verbet killa, som skiljer sig från klia genom att vara lättare, långsammare och med känsla, även om också kill utförs med fingertopparna och nagelspetsarna för att skapa friktion över hud. Killets syfte är inte att stilla något som kliar, det är endast att reta nervändar för nöjes skull.

Kill slår massage utan tvekan.
Och killinstitutet får aldrig heta Lolita, som ett av thaimassageställena döpts till här i Bagis (det är inte så att man skulle köpa ett presentkort till sina föräldrar där). Nej, kill ska vara långt ifrån sexigt, det är det sista man vill, annars är killningen felaktigt utförd. Den ska vara gjord så att det enda man vill ha här på jorden är mer kill.

Tyvärr besitter få gåvan. De som inte själva älskar att bli killade kan aldrig förstå och därför aldrig få den rätta touchen.
De flesta jag varit ihop med och även merparten av mina vänner rent av hatar att bli killade. Det kan bes om en massage till höger och vänster, men när man i gengäld ber snällt om en minimal liten killbehandling, kanske på armen, det är väl det minsta man kan begära, så kan dessa antikillare stanna upp på en och samma punkt, så att de nästan nöter hål på skinnet. Raspa orytmiskt. Eller så tar de i för hårt eller alldeles för löst, utan minsta inlevelse.

Bra killare är en bristvara och jag skulle som sagt betala för att få den rätta kvaliteten.
Om jag fortsätter skriva så här, så att min största drivkraft för att göra ett nytt inlägg är att lägga ett försonande lock av glömska på det förra, bör jag inom kort själv fundera på att byta bana. Och jag vet att jag är en fantastisk killerska. Jag kanske tar mitt eget råd, öppnar en hemmastudio på Byälvsvägen.

I morgon drar jag till Amsterdam, inbjuden av Capri som fått finstipendium!