Träning – märkligt egentligen
Krönika i FP nr 5/2010
Ibland kan jag få en slags utanför kroppen-upplevelse när jag ligger böjd i en märklig vinkel, spänner rumpan och juckar i luften upp mot taket i takt med musik, i en sal tillsammans med för mig okända individer. Jag kan se det utifrån, hur absurt det är.
Att det är ett av alla tecken på vilket skevt samhället vi byggt – att Friskis&Svettis och andra träningsställen existerar. Den moderna i-landsmänniskan behöver institutioner som har kroppens naturliga rörelser som enda ändamål.
Om man skulle stoppa en person från tidigt 1800-tal i en tidskapsel och låta henne studera ett jympapass eller det energiska lyftandet och dragandet i spakar, hantlar och stänger på ett överfullt gym – vad skulle hon tänka?
Imperialismen gav vår del av världen materiellt överflöd. Industrialismen effektiviserade all produktion med maskiner som gjorde musklerna arbetslösa.
Vår stenåldersanpassade art lever i en knepig tid på en konstig plats. Vi slipper tungt kroppsarbete – men riskerar som en konsekvens att förtvina. Därför måste vi få lemmarna att jobba på konstgjord väg. Helst så likt som möjligt det vi från början är byggda för. Följdaktligen har vi uppfunnit funktionella maskiner och träningsformer där vi rör oss - som om vi behövde jaga, samla, lyfta, kasta och springa.
Lite att bita sig själv i svansen, kan man tycka.
Tänker jag och juckar vidare.
Ibland kan jag få en slags utanför kroppen-upplevelse när jag ligger böjd i en märklig vinkel, spänner rumpan och juckar i luften upp mot taket i takt med musik, i en sal tillsammans med för mig okända individer. Jag kan se det utifrån, hur absurt det är.
Att det är ett av alla tecken på vilket skevt samhället vi byggt – att Friskis&Svettis och andra träningsställen existerar. Den moderna i-landsmänniskan behöver institutioner som har kroppens naturliga rörelser som enda ändamål.
Om man skulle stoppa en person från tidigt 1800-tal i en tidskapsel och låta henne studera ett jympapass eller det energiska lyftandet och dragandet i spakar, hantlar och stänger på ett överfullt gym – vad skulle hon tänka?
Imperialismen gav vår del av världen materiellt överflöd. Industrialismen effektiviserade all produktion med maskiner som gjorde musklerna arbetslösa.
Vår stenåldersanpassade art lever i en knepig tid på en konstig plats. Vi slipper tungt kroppsarbete – men riskerar som en konsekvens att förtvina. Därför måste vi få lemmarna att jobba på konstgjord väg. Helst så likt som möjligt det vi från början är byggda för. Följdaktligen har vi uppfunnit funktionella maskiner och träningsformer där vi rör oss - som om vi behövde jaga, samla, lyfta, kasta och springa.
Lite att bita sig själv i svansen, kan man tycka.
Tänker jag och juckar vidare.
Kommentarer
Trackback