La guerre

Den här gången är det krig, skriver franska Libération på förstasidan i dag.
 
Vaknar upp med en klump i magen och tittar på min dotter Mika, 7 månader, som ler trots kampen hon just nu för mot slemmet som täpper till andningsvägarna. Och på Emil, som kämpar mot oss för att få ha kvar snubbeltrådsjärnvägsbygget som fyller hela vardagsrummet.
 
Med oproffsig, outsövd mammaledighetsblick på medieflödet reflekterar jag hollywoodskt över det jag har, och tänker extrembanala, dåligt formulerade tankar.
På vad jävla orättvist det är. Att jag får ha det så här, medan större delen av jorden lider så fruktansvärt.
Akut, i natt, terroroffer i Paris. Människor på flykt från Syrien och Afghanistan. Inhemsk terror i Afrika.
 
Den här gången är det krig. 
De som är på flykt från just detta är de som kommer att få sota för det här, är lätt att läsa in.
För att skydda vår priviligierade tillvaro, frukten av århundraden av förfinad ojust fördelning i förlängd kolonialism.
 
Ryggradsreaktionen från stenåldern är naturlig. Min familj måste skyddas, rök ut dem ur deras hålor!
Men inga kontroller i världen, ingen underrättelsetjänst, inga fängelser, kan förhindra okonstruktiva, verklighetsförvridna islamister eller högerextrema individer att genomföra terror.
 
Det vi måste inse är att solidaritet är den sanna egoismen just nu. Min familjs väl och ve kan bara räddas genom att andra får det bättre.
Det enda som kan stävja ett riktigt jävla världskrig, en upptrissning i takten mot undergången, är en omfördelning av makt, mat och resurser. Att släppa lite på och dela med oss av det vi historiskt roffat och fortfarande roffar åt oss.
Skapa en politisk och miljömässigt hållbar värld, hur jävla flumutopiskt det än låter. Men vi måste försöka, annars väntar inget annat än helvetet.
 
Även om Åsa Romsons tweet inte var comme il faut, inte så timad, så förstår jag ändå hennes tanke.
Syrienkriget föregicks av lång torka, 85 procent av boskapen dog och en miljon bönder flyttade in till städerna. Forskare ser samband mellan torkan och kriget. 
Klimatförändringarna har alltså troligen redan bidragit till Syrienkrisen, vilket i sin tur gött IS.
100 miljoner fler fattiga inom 15 år, som klimatprognosen pekar mot nu, leder knappast till mindre polarisering.
 
Allt hänger ihop, och jag förstår att hon oroas över att det kommande Paristoppmötet sinkas.
 
Vad som behövs nu, snabbt, även om Romson kanske var aningen väl snabb, är människor som vågar zooma ut och se stort, långsiktigt och verkligt, i stället för populistiska krigshetsare som vill vagga in folk i en bedräglig känsla av kontroll och frid med hjälp av fler stängda gränser och statligt bedriven lågintensiv terror mot oskyldiga i nöd.
 
Och man hoppas att barna ändå får ett glas öl.
 

Kommentarer
Postat av: Kenneth

Bra med en sansad blogg. Men så avslutar du så jävla huvudlöst. Hur mycket problem ställer inte alkoholen till med? Vi har en förlust på över 100 miljarder varje år på grund av alkoholen. Nu får du försöka hitta någon som kan försvara dig. Romson, kanske?

2015-11-14 @ 21:22:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback