jamesochkarin

Karaokerep från Gävle

Den demokratiska showen
(Arbetaren 36/2010)

Maria har utsatt hela sin familj för den.
Simon älskar att förnedra sig med den.
Och Brandon hade kanske dött – om det inte vore för karaoken.
Arbetaren gör ett nedslag i en värld där alla får vara stjärnor.

 

AV LISA RÖSTLUND (TEXT) & PERNILLA WAHLMAN (FOTO)

– Ont, det gör ont, men det går, det gör ont en stund på natten men inget på dan.

Kompisarna Emma och Marie tar i extra i refrängen, som om hela stället kokade. Men klockan är inte ens 21 och hittills har bara några enstaka bänkat sig i båsen längs fönstren som vetter mot Friskis&Svettis entré mitt över gatan. Vi befinner oss på krogen Lucky Bar på en liten bakgata i Gävle och det är lördag kväll.

Framför varsin Jack Vegas-maskin längst in i lokalen sitter tre män som med jämna mellanrum tittar upp för att få se ansiktena som tillhör rösterna.

Micken, den svarta pinnen i kvällens stafett, langas över i en ny, grövre och manlig näve medan de dansanta basgångarna till Kristina från Vilhelmina brakar loss i högtalarsystemet.

Några Da doo ron ron och Vill ha dej i mörkret hos mig senare är lokalen lika full som besökarna, och stämningen på topp.

Vid baren står Maria Öhrn, 42, med storebrorsan Tony Öhrn, 45, som snart ska sjunga. Maria jobbar vanligtvis som karaokevärdinna, men i kväll är hon här som privatperson.

– Vi älskar det här. Jag har utsatt hela familjen för karaoke sedan jag själv började, och när man provat är man fast. Det är beroendeframkallande.

Hon har jobbat med karaoke i 16 år och berättar att hon träffat människor ur alla kategorier. För vissa av dem är karaoken en slags terapi.

– Det är många som har en hel del problem i livet, många med världens sämsta självförtroende. Men så får de vara stjärna för en kväll. Det är det det handlar om, säger Maria.

 

Medan hon pratar lämnas mikrofonen i bakgrunden över till en lång, smal gestalt i blont, uppsatt hår, svart klänning och fyllig sminkning. Kvällens mest eleganta uppsyn heter Simon Andersson. Han är 23, kommer från Gävle och stämmer upp i Cheers Half breed.

– Det var personalen här som föreslog att jag skulle sjunga just den, förklarar han.

Simon går ut i snitt en gång i veckan för att sjunga karaoke.

– På karaokehak får man vara trashig och som man vill. Jag gillar att förnedra mig själv på scenen. Jag sjunger falskt, och det är en befriande känsla att skita i det och bara ”Nu är det jag som sjunger!” Det är en förnedring, i det samhället vi lever i, att blotta sig själv. Men jag tycker det är härligt.

Snart ropas nästa artist upp av karaokevärden, en äldre försynt herre.

– Brandon, nu är det du!

Det märks på publiken att han inte är vem som helst. På Lucky Bar tycks alla veta vem Brandon är. En ung kille stegar fram ur trängseln, tar ett vant grepp om mikrofonen och möter sina åhörares blickar. Ställer sig bredbent, knyter vänster hand och lever sig in i texten till Lasse Stefanz Felicita.
Hans röst är stark.

– Felicita, du är sällsyntheten, möjligheten som alla vill ha.

Flera par i blandade åldrar bjuder upp till tät pusselbitsdans och vaggar sig in i melodin. Applåderna ackompanjeras av busvisslingar och rop när han kliver av.

Brandon Palm är 28 år och bor i Valbo, en gammal bruksort en mil väster om Gävle. För tillfället är han arbetssökande, men snart ska han börja plugga till undersköterska.

För honom har karaoken betytt allt, förklarar han över en öl, strax efter sitt första uppträdande för kvällen.
Sjungit har han gjort sedan 6-7 års ålder. När han fyllde 18 provade han karaoke för första gången. Han minns det som i går.

– Vi satt hemma och blev fulla, mamma och jag. Storebrorsan kom hem och vi tog en taxi ner till Bilagan, det mest klassiska karaokestället i Gävle. Jag sjöng Eye of the Tiger. Fast den gången sjöng jag som om det var en kråka som satt i halsen på en tant.

Ändå blev det början på en ömsesidig kärlekshistoria mellan Brandon och karaoken. Under en lång period gick han ut för att sjunga onsdag, torsdag, fredag, lördag. Nu har han dragit ner till tre gånger i veckan.

– Karaoke är en lättnad för mig. Att få leva ut sina känslor, om man är ledsen, glad, whatever.

Låtvalet beror på sinnesstämningen. Är han på partyhumör kan det bli Rebel yell med Billy Idol. Är han ledsen känns Lionel Richies Hello mer rätt.

Och det är de mörkare känslorna som hittills haft störst behov av att ventileras.

Brandon beskriver hur han mobbades genom hela grundskolan. Hur han dras med en sned ryggrad till följd av våldet han utsattes för av skolkamraterna. Samma personer som han i dag kan stöta på ute på krogen – där det nu är han som är kung och där en dunk i ryggen följs åt av orden ”Fan vad bra du sjunger!”.

– Utan karaoken tror jag inte jag hade suttit här i kväll. Sången har nog hållit mig vid liv. Att jag har fått agera ut min ilska. Och när någon ger mig beröm försöker jag inte visa det utåt, hur glad jag blir. Men jag kan leva på det länge, säger Brandon.

 

I fjol vann Brandon Palm den regionala deltävlingen och tog sig till final i Karaoke-SM. Den långsiktiga drömmen är ett skivkontrakt, men han inser att det är sällan någon headhuntas från ställen som Lucky Bar. Därför har han tillsammans med en kompis börjat göra egna låtar.

– Vi hade en helt färdig som vi skulle skicka runt till skivbolagen. Men så pajade hårddisken.
Samtalet avbryts av karaokevärdens rop:

– Visst vill vi ha upp Brandon hit igen? Jaaaa!

Och Brandon försvinner in i det lilla människoinnanhavet för att fem sekunder senare komma tillbaka ut på andra sidan där han trivs bäst, i rampljuset.

 

 

”Karaoken kommer att finnas kvar”

 

Fenomenet karaoke nådde Sverige i slutet av 1980-talet. I dag släpper etablerade artister skivor utan sång enbart för karaokeentusiasterna.

 

Karaoke betyder ”tom orkester”, alltså musik utan sång, och kommer ursprungligen från Japan. Deltagarna sjunger till förinspelad musik, med stöd av rullande text på en tv-skärm. Fenomenet började synas i Sverige i slutet av 1980-talet. Numera sjungs karaoke inte bara på krogar utan även privat, med hemmaprodukter som Sing Star.

John Dannenberg sitter i Svenska karaokeförbundets styrelse och ansvarar för Karaoke-SM. Enligt honom är det svårt att bedöma hur många utövare som finns i landet.

– Men det är betydligt många fler än vad man kanske tror. Det säger till exempel en del att svenska artister som Lasse Stefanz och Carola släpper skivor utan sång, bara för karaokescenen. Till och med Peter LeMarc släpper en samlingsskiva för karaoke nu i november.

Ändå menar John Dannenberg att karaoke inte är särkilt stort i Sverige jämfört med övriga världen.

– I England, Finland, Ryssland och USA till exempel, är karaoken betydligt större och mer rumsren än här. Oprah har egen karaoketävling i sitt program. Rysslands karaokemästerskap sänds från en gigantisk arena. I Sverige drunknar karaoken i det allmänna mediebruset och lider av en töntstämpel.

Hur ser du på framtiden för karaoke?

– Den kommer att finnas kvar. Den är alldeles för rolig, det går inte att plocka bort den. Det är för många som vill vara stjärnor, säger John Dannenberg.

Simon Andersson och karaokevärd Curt Eriksson.


Simon Andersson.


Simon Andersson.


Brandon Palm sjunger.


Brandon Palm hyllas av Tony Öhrn och Leif "Lelle" Englund.

Skitbra, verkligen!

Åh Brandon, vilken hjälte... Fan vad bra Liz! Det är sådana här grejer du ska skriva, tycker jag.

Det var jag som skrev det där anonyma här ovanför.

Du är otroligt bra Lisa! Det är kalas att jobba med dig!

Man tackar och bockar och lyfter på hatten!

Och P, detsamma!

Ja jag får nog tacka er båda för intervjun, kändes skönt att prata om vad karaoken betyder för mig.



Tack för de fina orden Elin :)



Ett speciellt tack till Lisa och Pernilla som tog sig friheten att intervjua mig.



Jag hoppas ni följer med då jag söker till idol :)

Brandon, det är vi som ska tacka dig!

Hör av dig när du ska söka till Idol. Du fick mitt nummer va? Annars finns det på eniro. Vi hörs!

Tyvärr Lisa så fick jag inte det, dock har ni min mail och mobil så skicka ett mail eller ett sms med dina kontakt uppgifter. Mvh/ Brandon

brandon, pernilla och liz, ni är alla hjältar!

Tack själv Brandon! Vi följer absolut med.

Tack Elin, du är också en hjälte!

Lisa jag snor även denna blogg och lägger ut den i min. Hoppas du står ut med mina stölder.

Stora hjältefestivalen firas här.



Brandon, roligt att du råkade hitta hit. Jag hör av mig och håller på dig stenhårt!



Pernilla, sno på. Jag blir smickrad och glad, och jag vill sno dina bilder hit, Får jag det?

Absolut. Jag mailar dig.

ser fram emot att få vara eran lilla intervju mupp :P hehe :) ni gjorde ett kalas bra jobb och kan inte sluta vara smickrad över att ni valde att göra ett rep. om mig

Elin ett... hjälte vet jag inte om man kan kalla mig, är bara en regulär kille :)

Hej, jag heter Lisse-Lotte Danielson och har en mycket stor historiesite om Gävle från 1400-talet och framåt. Bl a har jag en katergori där som heter "Gävlebor berättar". Hittade denna berättelse av en slump på nätet. Får jag publicera den i LISA RÖSTLUNDs (TEXT) & PERNILLA WAHLMANs (FOTO) namn?