På spaning efter den tid som flytt

Nyligen tog Cornelia ett av många tillfällen i akt att pika mig angående några gemensamma upplevelser från barndomen.
Som att min familj var sist av alla i hembyn Trödje att skaffa video, medan Cornelias var först i Hagaström med alla teknologiska nymodigheter. Så när de köpt hem ett splitternytt aldrig tidigare skådat Nintendo med Super Mario Bros. I, blev jag som besatt och vägrade släppa spelkonsollen. Hade inte riktigt förstått hur man tryckte på paus, så när jag vid första speltillfället blev kissnödig samtidigt som jag kommit långt på en svår bana uppe bland molnen, så hann jag inte besegra draken innan olyckan var framme. Jag kissade på mig i min moster och morbrors vardagsrum.

Cornelia är två år yngre än jag. I andra lägen än det ovannämnda, där de inte var något annat än en fullkomlig förnedring, så var dessa två år ett underbart handikapp till min fördel under 80-talet. 
Som när jag införskaffat ett helt set med små bruna porslinshästar - en som gnäggandes stegrade sig, en som låg ner och vilade, en som skrittade lätt, en som stod och betade lite lojt och en som galopperade med manen vilt flaxandes bakåt.
Viktigt var att dessa fanns bevarade i sin taiwanesiska plastoriginalförpackning från Owe Janssons i Valbo - det gjorde kollektionen näst intill ovärderlig.
För hästtjejen Cornelia var samlingen lika het som Nintendot var för mig. Så jag sålde den till henne för 50 spänn - då motsvarande runt tre veckors realinkomst för både hennes och min del.
När morbror Anders kom för att hämta henne rusade hon ner från mitt rum och mötte honom i hallen.
- Pappa, kolla! Jag har fått köpa det här av Lisa!
Hon bad honom om 50 pix, som vi hade dealat, för att sedan återgälda honom från veckopengsburken hemma i Hagaström.
Det nedriga var att även min mamma för tillfället var närvarande. Och hon satt ju inne med uppgiften att hästsetet endast hade kostat 10 kronor på Owe Jansson. Min haussning sprack snabbare än IT-bubblan skulle göra ett decennium senare, och guldläget förbyttes på en sekund till ytterligare en förnedring - trots mina två år tillgodo.

För inte länge sedan diskuterade jag med någon och rekapitulerade då även helt andra slags barndomsminnen.

Sex. Det var ett hett intresse redan i lekis och lågstadiet bland mig och mina såtar i byn, och även bland vänner från stan. Ämnet blev ständigt aktualiserat - det fanns alltid en hög med porrtidningar gömd på lekplatsen eller under någon gran. Dessutom tycktes inte vissas föräldrar skämmas över sina VHS- och tidningssamlingar av det nakna slaget. Dessa låg framme, i andra fall var de inte särskilt svåruppletade, vilket uppskattades av oss alla så fort föräldrarna inte fanns i hemmet.

Jag minns att jag i början av denna gyllene era av autodidaktiska studier, inte hade fullt grepp om begreppet porr. Någon med bättre koll hade nämnt det i förbifarten, och jag förstod ju att det vi tittade på stod för innebörden, men hade snappat upp fel och trodde att ordet var Paul.
Eftersom Paul McCartney var min första kärlek, och jag spenderat timmar varje dag efter dagis att lyssna till och stirra på konvolutet av mammas och pappas Tug of War-skiva, där jag tyckte han var som snyggast, så drog jag länge personligen en stark och härlig parallell mellan Sir Paul och bilddokumenterat sex.

Minns också att de gemensamma videosessionerna fick oss alla att resonera mycket positivt kring dessa fantastiska begivenheter som vi bittert insåg att det skulle dröja länge innan vi själva skulle få invigas i.
"Tänk när man kommer få knulla! Tänk att få ha det så skönt så man måste skrika..." 
Så skönt hade ingen av oss dittills haft det, och vi såg verkligen fram emot det. Vi kunde inte vänta! Vi frågade oss hur vuxna så ofta kunde prioritera andra saker - tvätta bilen, laga mat, lösa korsord - när de hela tiden hade möjligheten att när som helst knulla?

Jag och min bästis Johanna fantiserade ingående om, och smög på, hennes storasyster Lina och pojkvännen Jörgen. Vi köpte anteckningsböcker klädda i rött tyg med kinesiskt mönster från Tiimari inne i stan och fyllde dem med blyertsillustrerade porrnoveller som "Knullet på åkern" och "En dag på horhuset", inspirerade av insändarna i Lektyr och FIB Aktuellt.

Kanske o-PK att säga, men aldrig är porr så intressant som när man är barn.


Kommentarer
Postat av: jennie

Du är helt klockren Lisa!!

Postat av: Lisa

Du med, babe!

2010-11-01 @ 10:50:47
Postat av: Pernilla

Du är underbar Lisa! Jag vill gärna läsa "Knullet på åkern" någon gång.

2010-11-01 @ 15:14:43
Postat av: Lisa

Då får du inte va finkänslig, det är en riktigt vulgär historia. Inte minst teckningarna!

2010-11-01 @ 19:30:12
Postat av: Pernilla

Det låter bra. Jag lånar "En dag på horhuset" samtidigt om den inte redan är utlånad.

2010-11-03 @ 15:12:13
Postat av: Lisa

Jag sätter upp dig på kölistan. Har lite av ett pointersystem, och du kommer i gräddfilen - jag gillar din stajl, tjejen!

2010-11-04 @ 14:22:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback