Greider, jag är kär

Hoppades att han skulle ha läst min krönika (nedan) i FP inför vårt möte i dag, så att han skulle veta att jag är på något sätt är på hans sida. Det hade han nog inte, men han upprepade kontentan av innehållet när vi pratade om träningen som han ordinerats på grund av sin skadade menisk. Plus en massa andra fantastiska påpekanden om mänskliga klasskartor som kan ritas upp efter gymmets olika avdelningar (medelklassen grupptränar och håller till vid maskinerna, underklass och invandrare befinner sig vid de fria vikterna etc), älgar, matmoms, altanbyggen, kaffebröd och poesi.

Hans sätt att framföra sina betraktelser på i ett stilla mak, med den mjukaste varmaste mest sympatiska ton i rösten... När jag och Pernilla lämnade honom med sin underbara Stig Dagerman sällskapet-jympapåse i handen kände jag mig smått förälskad.

Innan vi tog adjö lovade han mejla mig de dikter han skrivit på temat gym. Jag längtar!

Kommentarer
Postat av: malin

jävlar, dikter om gym!

2010-10-22 @ 18:00:02
Postat av: Anonym

Det stavas menisk...

2010-10-25 @ 10:41:31
Postat av: Lisa

Ändrat! Och så slapp jag stå med skammen inför korrläsaren på tidningen. Tack, anonym!

2010-10-25 @ 13:45:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback