Egen begravning

Tror jag har en livskris.
En riktigt klassiker, en 30-årskris, det måste vara det.
För:

1. Nu har jag fått jobb på en träningstidning och tränar som fan och har blivit lite besatt av att bli fit (men har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv, så det känns som att man bara går back på att träna).

2. Har också upptäckt att det inte bara var en dålig dag - en svacka med lite stress och dålig sömn som fått anletsdragen att dölja min ungdom. Det är rynkor som är permanenta och grå hår som om man drar ut dem växer ut igen som grå hår. Börjar i smyg (utåt försöker jag fortfarande verka vara vänsterfeministidealist som hatar idealen och opium-för-folket-skönhetsindustrin) att drömma om botox och olika slags ingrepp.

3. Jag är 30 nu och har inte hunnit bli cool än. Inte Mensa-smart och bildad, ingen expert på nånting. Inte blivit skicklig i nån sport. Inte lärt mig nåt instrument ordentligt, inte spelat i nåt undergroundband som blivit nåt. Inte släppt en poesisamling, ingen roman. Nu är det försent att vara lovande. Jag får panik!

4. Tänker mycket på min egen begravning. Var på en begravning nyligen, en väldigt fin. Hon, Johans farmor, hade levt ett långt och lyckligt liv och det var uppenbart hur alla, många, hennes barn, barnbarn, syskon, vänner, alla, älskade henne. Verkligen älskade henne. Hon var varm, älskande, rolig och nära. Hon älskade att vara nära nära sina närmaste och brydde sig på riktigt, det verkade faktiskt så, mer om dem hon älskade än om sig själv. Det var så hon var egoistisk. Det var andras lycka som fick henne att må som bäst.
En kvinna, ingift som jag i släkten, viskade efteråt vid begravningskaffet till mig: "Att bli så här hyllad vid ens egen begravning - det är redan kört". HON. Kvinnan som yttrade orden har jag alltid tänkt på som en ängel nedstigen på jorden för att förgylla världen för dem som råkar ha det yttersta privilegiet att komma i hennes väg. Det kändes hemskt att hon sa precis det jag kände, samtidigt gjorde det henne ännu högre stående.
Men det är alltså redan försent att kommas ihåg som genomgod. Johans farmor kan aldrig ha tänkt på Botox.

Kommentarer
Postat av: malin

inte smart och bildad..?

jag är fö också gråhårig på riktigt...

2010-05-06 @ 04:40:50
Postat av: Lisa

på mig känns det inte Glenn Hysén-charmigt heller

2010-05-09 @ 13:10:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback