jamesochkarin

”Klasskillnader syns även i gymmet”

Friskispressen 1/2011.
Text: Lisa Röstlund Foto: Pernilla Wahlman

Författaren, debattören och chefredaktören Göran Greider trotsar sin avsky mot träning på Friskis&Svettis.


Du har skaffat årskort på F&S.
–Ja, i mars fick jag ordination att träna av min läkare sedan jag skadat en menisk. Jag började med styrketräning och motionscykling. Det var ganska kul att märka resultat omedelbart. Nu tränar jag tre gånger i veckan.

Hur märks resultaten då?
– Jag är ute och cyklar en del med hunden, och brukar behöva hoppa av och gå i uppförsbackarna. Men nu orkar jag cykla hela vägen upp. Och av styrketräningen har jag helt enkelt blivit starkare.

Hur ser din relation till träning ut annars?
– Fram till jag var 20-22 spelade jag fotboll, handboll och volleyboll. Det var en helt annan sak när det var en boll med! Sedan släppte jag det, och med träning där det inte finns någon boll blir det lätt tjatigt. Men som vuxen har jag även varit med i författarlandslaget i fotboll. Det var andra författare som Bengt Ohlsson – men han var inte bra – och Arne Dahl, Peter Kihlgård, Fredrik Ekelund med flera. Jag skulle ha varit med i VM i Malmö mot Italien 2007, men så blev det inte.

Så träning utan boll är inget vidare egentligen?
– Jag har alltid avskytt träning. Det är monotont och känns inte som det leder någonstans. När man går in i en sådan här träningslokal (pekar ut över gymmet på F&S Ringen i Stockholm, reds anm) slutar ju hjärnan att fungera. Speglar överallt. En ensam, tyst stämning där man inte tittar på varandra, som på en bordell!
– Många menar att de tänker lättare och friare av sådan här träning. Men jag känner snarare tvärtom, jag blir låst i tanken. För mig är det mest kreativa att promenera. Samtidigt är det väl bra att hålla kroppen i gång.

Du bär ju ständigt med dig klassperspektivet…
– Ja. Här ser man verkligen klasskillnader. Kontorsslavarna står i crosstrainers och i de andra maskinerna. Invandrare och arbetarklass håller sig vid de fria vikterna. Jag tror man skulle kunna rita upp en klasskarta över folk härinne. Det arbete man har styr även vad man gör här.

Varför tror du lågutbildade och lågavlönade rör sig mindre än välutbildade rika, som statistiken visar?
– Det här är ett område för reformer. Det borde göras billigt att träna och äta nyttigt. Och framför allt måste arbetslivet befrias från hierarkier och tvång. Ju friare jobb man har desto mer har man möjlighet att röra på sig. Högre tjänstemän kan gå på lunch 1,5 timme utan att fråga någon. En undersköterska har inte alls samma frihetsgrader i jobbet. Mår man bättre i jobbet mår man även bättre på fritiden.

Är det viktigt för dig att Friskis&Svettis är en ideell förening?
– Jaså, är det? Det var roligt, det visste jag inte. Jag trodde det var något slags företag. Jaha! Då känns det roligare att gå hit. Allt ideellt är bra. Jag tror det gagnar hela samhällsbygget. Det ger en bra träning i gemenskapskänslan och är ett sätt att öka kollektivismen. •





Gillar stämbandsmusklerna bäst
Namn: Göran Greider.
Ålder: 51.
Familj: Hustrun Berit, dottern Ellen, hunden Stina, katterna Gustav och Tess.
Bor: Årsta söder om Stockholm och Dala-Floda i Dalarna.
Gör: Författare, journalist och chefredaktör för Dalademokraten.
Tränar: Styrketräning, cykling, promenader, trädgårdsarbete.
Favoritmuskel: Musklerna som styr stämbanden.
Drömträningsledare: Fidel Castro kanske – en gammal man som inte skulle kräva så mycket av en.
Unnar mig efter passet: Det var hårt i våras, med semmelsäsongen. Ibland gjorde jag misstaget att ta en. Men jag äter annat nyttigt också.
I min träningsväska (se bild): Äpple, handduk, kalsonger. Ibland någon bok.