Resor - en vattendelare

Finns ingen bra övergång från det förra.
Men jag kan nämna att även om det är ett vidrigt trauma är hon inte knäckt för livet. Hon hatar inte manssläktet och kan dra våldtäktsskämt redan (Jag försöker få henne att slå mynt av det hela, skriva en bestseller som blir en storfilm. I förlängningen har jag dollartecken för ögonen även för egen del - jag kan hjälpa till med merchandise, t-shirts "I was raped and all I got was this lousy t-shirt" och sånt runt omkring och i slutändan ser jag framför mig ett tema-sommarland för hela familjen med åkattraktioner som Sega polisradiobilarna, Fritt Olöst fall, Förbjudna Uppskjutet och Våldtäktstunneln).

Kommer just från Nysättra, Elisabeths föräldrars ställe vid havet utanför Norrtälje.
Es war wonderbar, som vanligt.
I bilköerna tillbaka mot måndagen, hösten och stan avslutade vi helgen med att försöka smida planer för framtiden. 
Johan vill resa mer, var det första han sa. Han får panik av att tänka på att han troligen inte kommer att kunna hinna åka till New York 25 gånger till och samtidigt hinna besöka alla länder i Västafrika och sjuttio andra ställen i världen innan han kastar in handduken.
Medan jag tvärtom kan känna, just nu i alla fall, att världen inte skulle gå under om någon satte mig i landsarrest på livstid. Att resa och bränna massa pengar på att turista en vecka eller två på ett ställe någonstans dit man kanske aldrig återvänder börjar jag alltmer känna är rätt värdelöst i längden.
Jag gör det ju ändå, turistar, men börjar fråga mig varför. För att man ska? För att det "är lyckat"?

Sen finns det ju mer eller mindre turistiga resemål, det stora huset i Toscana, ok, där bodde bara locals runt omkring och det var bara vänner där.
Men jag har sedan länge kommit fram till att jag hatar sevärdheter. Ställen man ska ha sett innan man dör. Tornet i Pisa får luta bäst fan det vill. Skulle aldrig i livet köa fyra timmar för att åka upp i Frihetsgudinnan, eller Eiffeltornet igen (det har jag redan gjort, två gånger till och med, och det har på intet sätt varit några höjdpunkter i livet).
British Museum, finns det nåt tristare? Flera gigantsalar med tema antika skärvor. Ett par med bara mynt. Allt tråkigt stöldgods. Jag får rysningar av de flesta stora kända muséer.
Alla ställen där det ska knäppas kort som bevis, så att man liksom kan kryssa i fågelboken sen vad man har betat av.

Ok att bo en längre tid på en plats, åka och jobba ett halvår någonstans eller så. För jag vill hinna bli stammis på minst ett ställe - en pub, en mataffär, ett kafé vad som helst, innan jag drar vidare. Försöker hinna det även om jag är nånstans för bara en helg. Ett igenkänningshej åtminstone, annars kan hela resan kvitta!
Om jag gillar ett ställe vill jag helst återvända dit, dricka samma öl, äta samma mat, heja på samma folk. Njutningen av första gången förhöjs om jag vet att jag kan få det igen, ju fler potentiella gånger desto bättre. När något är nytt och vackert och gott och fantastiskt och man vet att det är nu sen aldrig mer, det är mer bittert än ljuvt.
Jag vill främst ha en bra vardag där jag bor, och jobba mer med det jag gillar.
Nu när jag skriver märker jag att jag tydligen är en vanemänniska. Så har jag aldrig tänkt på mig själv.
Tänk skrivandet, va. Så förlösande!

Hur som helst så får väl Johan hatta runt i Afrika då. Solen lyser även på liten stuga, säger jag. Jag får skaffa en egen då, med grill och grogg, och komma personalen på Ica Nära jättenära. Emil - äventyrare eller autist? Han får välja semestersida.

Kommentarer
Postat av: cornelia

Jag åker med dig. Jag skapar alltid en mindre stad i den stora staden, så jag kan känna mig trygg. En vanemänniska deluxe. Klart man vill heja på korvgubben och säga "det vanliga tack". Folk ska vara så jävla exotiska, men varför?

2010-08-16 @ 16:14:34
Postat av: Lisa

Samma blod flyter i våra ådror. Tjockt blod som inte tål höga höjder,snabba hastigheter och stora förändringar.

2010-08-16 @ 20:06:36
Postat av: My Karlsson

Gillar om det du skrivit! Kul att se en del prima grejer och inte bara det vanliga grejerna som man kan se om varje dag. ;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback