Obetitlat

En nära vän till mig har blivit våldtagen.
Hemma i sin egen säng.
Av en kille hon ville ha sex med.

Det är så obegripligt.
Eller det är ju det man tror sig veta teoretiskt, när man läser i tidningen och förstår sig på, att det inte handlar om sex.
Men här var det hon. Hon ville ha honom och det är sällan man läser i tidningen om.
Men han ville alltså att hon inte skulle vilja. Han ville inte att det skulle vara något han fick. Han ville ta.
Därför slog han henne.
Hon blev chockad, paralyserad, som dem man läser i tidningen om.
Sa nej, sluta. Men han slog henne tills hon skrek nej, sluta, som dem man läser i tidningen om.
Och sedan våldtog han henne, som dem man läser i tidningen om.
Slog och slog och våldtog. Som dem man läser i tidningen om.

Hon är den coolaste, starkaste, den man minst av alla kan se som ett offer.
Inte som dem man tror det handlar om i tidningen. Inte alls som dem i tidningen.
Hon ser sig inte heller så och känner sig inte som ett offer, faktiskt, konstigt nog kanske, säger hon. Inte ett dugg, har hon berättat. Men hon kan inte heller känna riktig ilska. Mest förvirring och en slags utanför-kroppen-känsla av att det inte är henne det handlar om, mitt i karusellen av läkarundersökningar, besök på avdelningen för våldtagna kvinnor och polisförhör. Att hon är en av dem i tidningen nu.

Eftersom hon är skarpsynt och har förmåga att klä minsta lilla i ord tror jag att jag förstår mycket. Av hur det gick till, vad som hände innan, under och efter. Hur hon känner nu och varför.

Men jag kan inte begripa, jag kan inte för mitt liv, inte för tusen liv förstå hur han fungerar.

Tror att jag nog kan förstå alla andra våldshandlingar.
Att man vill slå någon, det har jag gjort, göra någon riktigt illa, det har jag velat.
Döda någon. Ja, det vill jag nu.

Och jag förstår alltså på ett teoretiskt plan att nej, det handlar inte alls om sex. Det handlar om makt, förnedring, om våld. Men trots allt så måste man ju bli sexuellt upphetsad av den där makten, den där förnedringen. Av att någon, ju tydligare desto bättre, inte vill.
Om man kunde förklara alla våldtäkter med att det är bara psykiskt störda som kan våldta. Men så är det ju tydligen inte. Per definition juridiskt åtminstone.
Så jag kan inte förstå.
Men mördare förstår jag plötsligt väldigt bra.






(Hon tycker det är ok att detta publiceras.)

Kommentarer
Postat av: cornelia

Obeskrivligt övervidrigt, jävla jävla jävla as. Vidriga människa. Bra att du skriver om det.

2010-08-16 @ 16:11:22
Postat av: Lisa

Ja. Det är vidrigt.

2010-08-16 @ 20:01:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback