jamesochkarin

Jag har väldigt svårt för såna, på ställen dit jag annars inte skulle haft problem att gå. Men nu hindrar de här namnen mig från att sätta min fot där.

Jag vägrar säga att "i går var jag och käkade på En till grek på Söder". Eller fikade på Café SoFo. Eller handlade italienska köksattribut på Lagamati vid Odenplan.
Eller att jag när jag var i Gävle gick ut på nya innestället - Rockbaren (Oh! Gillar du musik ska du verkligen passa på att gå dit. Det är alltså en bar där de spelar rock!)
Det går bara inte.

I och för sig har jag ju inga problem att säga att jag var in på Dollar Store och köpte några muggar, eller att jag drog en karaoke på Bilagan, den prostitutionstäta nattklubben som fiffigt givits namnet eftersom det ligger mitt emot Arbetarbladets och Gefle Dagblads redaktioner.
Eller att jag tog en öl på på Lucky Grill Bar - haket för de minst lika Bilagan-trasiga själarna som utbyter ömsesidiga om-blickar-kunde-döda-blickar med dem som hopsar in och ut från Friskis&Svettis entré mitt emot på Hattmakargatan. Eller att jag hängde i nåt bås på Heartbrake Hotel.
Eller klippte mig på vilken som helst av Gävles frisörsalonger: Annettes Hårfixeri, Hårkonstnär Tommie, Hårkrusidullen osv.
De här ställena försöker inte vara något som ska föreställa något lite fräsigare än allt annat. Tvärtom! De vet vad de är och de står för det.

De förstnämnda tror dock att de är coola för att de är lite generation X. Eller när det gäller Rockbaren så vet jag inte ens vad det är försök till. (De marknadsför sig även: "Soft häng i källarmiljö". Ett rakt av coolhetsförsök helt enkelt.)
Synd, några av de här ställena är säkert tipptopp. Men mig får de aldrig över tröskeln.

Tyvärr kom jag just på ett undantag från min privata bojkottsprincip.
Facebook.
Jag skäms att säga "vi hörs på Facebook". Hiskeliga namn, det klingar som en sågklinga och skär genom ens heder. Eller ännu värre, när jag hör mig själv vara meta-ironisk och säga Fejjan eller Ansiktsboken.
Huh. Jag rodnar. Vilken tönt jag är.
Och jag rodnar väl mest egentligen över fenomenet i sig och att jag är där.
Men samtidigt är jag ju för skvallerintresserad för att klara av att stå upp för mina på-pappret-ideal. Det är ett underbart sätt att rota i folks privatliv - en stor hobby och källa till glädje tänkte jag säga, men mer frosseri.
Och jag kan inte komma på vad jag själv skulle döpt det här så populära sociala mediet till om jag själv vore upphovsman.

Johan träffar folk i Midsommarkransen. Jag och Emil har varit på en lång trehjulingstour genom Bagis och stannat på blixtvisit hos Elin, Larsa och Majken innan turen fortsatte.
Problemet är alltid att Emil bara vill fortsätta framåt, åt ett håll, aldrig vända tillbaka. Uppåt framåt! Bra egenskap, men när vi är nästan i Skarpnäck är han utpumpad och vill hem. Då vill han bli buren. Emil på höften och trehjuling i handen.
Bli ultrafit med trehjulingsmetoden...