signade jul
Elin sågade vackert, eller, hon sågade inte ens, hon fångade stämningen bra kan man säga, det kommer imorgon.
Hade tänkt oss äta gratis julbord och kom dit riktigt hungriga. Då kommer en 40-årig stekare fram med nån slags bakåtkammad lejonman och säger att vi gärna få ta lite kaffe eller så. Vi betonade mer på ELLER SÅ. När han var runt hörnet slängde vi oss på resterna av julbordet som fanns - för mig, bara ägghalvor och nån sunkig lax. Men när vi satte oss och skulle äta växte allt i munnen. Det är som dom säger om att det inte riktigt smakar när det inte är hederligt förvärvat. Det stämde så väl - men mer för att det var riktigt äckligt på riktigt också.
E-type, Nanne, Pontare, Darin, Tommy Nilsson. Inget Da Buzz dock. Men responsen från Gävlepubliken var enorm. Den bestod av en massa samlade firmafester med främst medelålders som var sensuellt flirtiga mot varann (undra hur många otroheter som pågick kollegor emellan på Estradens toaletter efter att Elin och jag gått, och Barbados stämt upp till dans). På slutet åkte lång-bords kandelabrarna upp i luften när hela showgänget stämde upp i We are the Champions.
Vi gick från Estraden hem t Elin och hämtade en varsin Harboe från hennes kyl, ut till iskylan och snöblåsten. Gick smuttande fram till Bocken. Innan man dör vill man ju ha tänt den minst en gång. och Vi pratade om hur man bäst skulle tända på, eller, med mest finess. Undra hur många som har gjort det där, stått och skämtat lite "Har du eld eller?" med vakterna i den lilla stugan. Jag kände också för att göra det, men höll mig.
Drog tillbaka mot McGills och stod och värmde oss utanför Thorn som hade en video-brasa igång på en flat-screen som man kunde titta på i skyltfönstret. Placebon funkade sådär, och efter en liten stund stod killen med alla burkarna två meter ifrån och väntade in oss med sin överbelamrade cykel. Han fick våra burkar efter några minuters väntan, och precis då dyker redaktionschefen och hans fru upp, på väg in till McGills, som vi också skulle. Hej hej!
Därinne var det Gökboet, tur att William, Linda och hennes kompis satt där och vägde upp. Någon i baren kom fram och frågade om jag och Elin var från England, och försökte samtidigt typ ligga sked med oss fast stående. Vi sa ja vi är från England och knuffade bort honom. En annan man lite längre bort, som kanske var inspirationskällan till frågan om anglosaxiska bakgrunden, stod och hade hakat upp sig i mobilen och skrek "Where are you?" på gävlemål, på repeat. Man var helt trött i huvet sen.
Idag händer ingenting, jag skriver polisnotiser. En lärare på JMK har tafsat runt på eleverna stod det i Aftonbladet. Jag försökte lirka ur Jon vem det var, men han vet inte.
Fast det har iopf sig varit inbrott här, nån har snott datorer och en scanner. Det var dålig stämning här i förmiddags, cheferna tror det är byggjobbarna som är här varje dag och håller på och renoverar byggnaden. Stackars dom sen i veckan, alla kommer gå och titta på dom med tjyvar! levererat i blicken. Hoppas inte jag omedvetet också kommer titta på på dom så. Ska jag säga - julbordet på Estraden.
Hade tänkt oss äta gratis julbord och kom dit riktigt hungriga. Då kommer en 40-årig stekare fram med nån slags bakåtkammad lejonman och säger att vi gärna få ta lite kaffe eller så. Vi betonade mer på ELLER SÅ. När han var runt hörnet slängde vi oss på resterna av julbordet som fanns - för mig, bara ägghalvor och nån sunkig lax. Men när vi satte oss och skulle äta växte allt i munnen. Det är som dom säger om att det inte riktigt smakar när det inte är hederligt förvärvat. Det stämde så väl - men mer för att det var riktigt äckligt på riktigt också.
E-type, Nanne, Pontare, Darin, Tommy Nilsson. Inget Da Buzz dock. Men responsen från Gävlepubliken var enorm. Den bestod av en massa samlade firmafester med främst medelålders som var sensuellt flirtiga mot varann (undra hur många otroheter som pågick kollegor emellan på Estradens toaletter efter att Elin och jag gått, och Barbados stämt upp till dans). På slutet åkte lång-bords kandelabrarna upp i luften när hela showgänget stämde upp i We are the Champions.
Vi gick från Estraden hem t Elin och hämtade en varsin Harboe från hennes kyl, ut till iskylan och snöblåsten. Gick smuttande fram till Bocken. Innan man dör vill man ju ha tänt den minst en gång. och Vi pratade om hur man bäst skulle tända på, eller, med mest finess. Undra hur många som har gjort det där, stått och skämtat lite "Har du eld eller?" med vakterna i den lilla stugan. Jag kände också för att göra det, men höll mig.
Drog tillbaka mot McGills och stod och värmde oss utanför Thorn som hade en video-brasa igång på en flat-screen som man kunde titta på i skyltfönstret. Placebon funkade sådär, och efter en liten stund stod killen med alla burkarna två meter ifrån och väntade in oss med sin överbelamrade cykel. Han fick våra burkar efter några minuters väntan, och precis då dyker redaktionschefen och hans fru upp, på väg in till McGills, som vi också skulle. Hej hej!
Därinne var det Gökboet, tur att William, Linda och hennes kompis satt där och vägde upp. Någon i baren kom fram och frågade om jag och Elin var från England, och försökte samtidigt typ ligga sked med oss fast stående. Vi sa ja vi är från England och knuffade bort honom. En annan man lite längre bort, som kanske var inspirationskällan till frågan om anglosaxiska bakgrunden, stod och hade hakat upp sig i mobilen och skrek "Where are you?" på gävlemål, på repeat. Man var helt trött i huvet sen.
Idag händer ingenting, jag skriver polisnotiser. En lärare på JMK har tafsat runt på eleverna stod det i Aftonbladet. Jag försökte lirka ur Jon vem det var, men han vet inte.
Fast det har iopf sig varit inbrott här, nån har snott datorer och en scanner. Det var dålig stämning här i förmiddags, cheferna tror det är byggjobbarna som är här varje dag och håller på och renoverar byggnaden. Stackars dom sen i veckan, alla kommer gå och titta på dom med tjyvar! levererat i blicken. Hoppas inte jag omedvetet också kommer titta på på dom så. Ska jag säga - julbordet på Estraden.
Kommentarer
Trackback